Jag önskar mig föräldrar.
I dag önskar jag mig verkligen föräldrar. Jag är avundsjuk på alla som har föräldrar och mormödrar och farmödrar till sina barn. Jädrans lyckostar! Jag ska fan leva tills jag blir minst 90. Mina barn ska få ha en mamma när de växer upp, vilket man ju uppenbarligen gör hela livet, och deras barn ska ha en farmor. Jag har varit utan föräldrar i några år nu och jag kan ärligt säga att jag är förbannat less på det. Det är inte roligt! Ibland känns det som att jag ska sprängas av saknad! Det finns ju inga som mamma och pappa! Ingenstans att på riktigt vila, ingenstans där allt är självklart.
Jag saknar inte O, men jag saknar hans föräldrar. De är de närmaste jag kommit ett par egna de senaste åren. Men, nähä. Dem blev man av med. Å, jag saknar dem!
Jag vill ha föräldrar!! Nån som vill vara min förälder? Eller någon som vet några som önskar sig en snart 39-årig dotter med barn på 12 och snart 16 år? Någon?
3 kommentarer:
Jag vet inte om du skulle ha så stor nytta av mej som mamma men nog kan jag tänka mej att vara stolt förälder till JCMAS. Tänk så mycket du har åstadkommit, hanterat, överlevt, skapat och fixat. Jag tror att de ser, känner och njuter. Om än inte i jordisk skrud.
Ett liv utan ma och pa... Otänkbart.
Men jag håller med ovanstående talare. Du är fantastisk!
Vad fina ni är.
Troll. Det är ett stort ansvar ;)Kanske för långt bort och du har liksom nog med ditt. Men tack. Du kan får vara min stjärnmamma.:)
Osynlig. Ja, vet du-det ÄR otänkbart. Och ändå är jag där. Jävla skit, liksom. Du med är fantastisk. Jag är liksom glad att du finns där. Här.
Skicka en kommentar