stress.
Svårt att vara glad över att det rent jobbmässigt varit den bästa  
helgen på mycket länge. Har jobbat på en mässa och varit bortflugen  
från barn och hem och vänner och kärlek.
Katten nojsar på morfin och har nog haft en bättre helg än jag, då  
hon svarar väldigt bra på smärtlindringen.
Jag hade hellre legat i sängen och kramats med mina barn än varit  
grym, representativ VD.
Men nu är det så här. Och virrvarret skaver i både hjärna och  
mage. Lite sömn vore på sin plats. Hur nu det ska gå till.
Stora sonen har iallafall kommit hem efter en veckas semester och hans  
spring nerför trappen och kast runt min hals när jag kom för att  
hämta honom fick mig nästan att börja gråta av lycka över att ha  
honom nära. Det är en bra sak. Han sa just god natt och jag ska göra  
detsamma. Typ.
1 kommentar:
Åh. Dumpa dina måsten. Prioritera det som är viktigast! Kram på dig.
Skicka en kommentar