tröttheten är inte bara att vara trött. Den innefattar yrsel,
matthet, muntorrhet och massa obehag. Idag gjorde jag ett ärende på
stan vid lunch. Jag var på två snabba besök i nästan tomma butiker.
Jag kunde knappt ta mig tillbaka till bilen. Jag var helt slut. När
jag kom fram till bilen var jag tvungen att vila en stund innan jag
kunde köra. Hem. För jag var tvungen att åka hem för att vila en
stund innan det var dags att hämta Tuffa efter hennes tredje operation.
Den hade gått bra. Vi åkte hem. Jag vilade. Gick över till ME och
fick dem bästa massage jag fått på flera år av Lisan, som gav oss
båda varsin massage i födelsedagspresent.
Jag kunde återigen knappt gå de 60 meter jag har hem från ME. Jag
ska till Doktorn i morgon, fick tag på en återbesökstid. Så här
kan jag ju inte ha det.
Ettan ringde från långt borta. Han saknar mig, säger han. Jag saknar
honom också. Så väldigt mycket. De värsta skaven kommer när vi är
ifrån varann. Bäst har vi det när vi är nära. Jag vill vara nära
jämt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar