En lördag

I dag har jag tagit årets första dopp. I Sverige, ska tilläggas. I
vacker insjö. Nu har vi grillat, jag ligger mätt och lite
rosevinsfull på gräsmattan och tittar på den blå himlen och värmer
mig i solen trots att det redan är kväll. Barnen grillar
marschmallows och humlor surrar.

Där vi är nu finns nästan hela min barndom och så mycket av mig. Av
mitt jag. Ettan fick aldrig se mig här. Det känns tråkigt, för det
känns som att han aldrig fick se hela mig på grund av det. Hela mitt
svenska jag, vill säga.

Jag ligger i solen på ett gammalt täcke. Det är lappat och lagat.
Jag känner igen tyget som min pappa har lagat med, det kommer från
gardinerna jag hade i mitt flickrum. Just nu skulle jag vilja vara
liten igen. Vara pappas flicka. Eller åtminstone ha honom kvar.