tisdag 20 mars 2012

Våga nära

Innan jag faller och skrapar händer och knän på nytt tar du emot mig där i luften. Fallet blir inte hårt och knappt ens något fall. Du kommer mig nära, jag vågar och jag tror att jag nog är bra. Ärren efter tidigare fall bleknar alltmer, handflatorna kan återigen smeka mjukt.

Du möter mig på vägen, alltid mittemot eller alldeles nära intill. Det blir aldrig någon kall luft mellan, inte ens när jag sagt vad jag tänkt. Det som skrämmer mig att dela, det jag tror ska skrämma dig håller du om helt mjukt och vill att jag ska ge.

Jag vaknar på natten och undrar ibland. Då är din hud där, din arm om mig, dina andetag. Min undran försvinner ut i andetagen och min luft blandas med din. Och precis när jag behöver dig behöver du mig och takten är densamma hos oss båda.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Så vackert skrivet.

Christian S sa...

Poeten JCMAS har gjort det igen. Underbart. Du har talang.

JCMAS sa...

Tack fina. Det är vackra känslor.

JCMAS sa...

Tackar ödmjukast för beröm. Det är enkelt för mig att skriva vad jag känner när jag känner starkt. Och det gör jag nu.