tisdag 8 juni 2010

Dag för dag

Jag rensar och städar ut och försöker göra plats. Jag har fått lite hjälp på traven i att sluta sätta Exet på piedestal. Det är en bra sak. Jag lär känna den här nya mannen som dykt upp i mitt liv lite mer för varje dag. Han får en stjärna i kanten för varje dag. Jag vill ha plats för honom och jag längtar efter honom. Där är jag. I dag. Och igår. Och flera dagar.

Bara jag dag för dag. Som den här bloggen heter. Som det var menat att den skulle handla om och som den har handlat om. Om mig och de som påverkar mig, de som är betydelsefulla och de som jag kanske är arg på, eller besviken. Om kärlek. Om lust. Om trötthet och meningslöshet. Om lycka. Om vänskap. Det finns flera saker jag egentligen velat blogga om men som jag valt att inte skriva för att det skulle kunna ställa till det för någon annan, eller kanske för mig själv. En del svårigheter som jag har som jag inte vill skylta med...

Men jag dikterar villkoren. Det finns en mening för mig, bara mig, med att skriva den här bloggen. Jag vänder och vrider på frustration och frågetecken. Jag får utlopp för saker jag inte har möjlighet att lufta på motsvarande sätt annars. Jag kan få input från människor som har lite distans. Det har visat sig väldigt värdefullt. Min och stora sonens kamp har fått skjuts och jag har fått ork att fortsätta bland annat genom er som kommenterat och stöttat mig här.

Han mår bättre, stora sonen. Det går framåt. Vi har nu äntligen fått en bra kontakt med mellanvården och de är engagerade och sonen gillar dem. Mellan varven ser han något som påminner om en ljus framtid och en vilja att göra saker glimmar till hos honom. I går kom han och satte hos mig i köket och bad mig hjälpa honom att googla på några lärlingsutbildningar. Jag blev så glad att jag blev tårögd. Hopp!

Jag känner lite hopp. Jag känner nyfikenhet. Jag har just pratat i telefon (igen) i en och en halv timme. Jag har chattat mig halvt fördärvad. Han får större plats. Det är spännande och skrämmande. Mina rädslor triggas av minsta sak och jag kämpar med att reda ut känslostatusar och försöka ta reda på var de kommer i från. Vad som är vad. Vara sann. Men en sak vet jag med bestämdhet.

Jag tycker om honom.

Hej, jag tycker om dig!

3 kommentarer:

Lysande ögonblick! sa...

Tror att du säger det som är viktigast. Att vara sann. fina grejer. Spännande. Önskar dig all lycka!

Peter sa...

Jag tycker att du är modig, stark och bra som skriver det här inlägget.

Och vet du? Jag tycker om dig också.

JCMAS sa...

Alexandra, tack!

Peter....;)