tisdag 21 december 2010

Chefen

Chefens chef visade både en del empati och en större förståelse för Stora sonens problematik än vad jag sett hos någon annan på socialtjänsten hittills.

Med det inte sagt att något är vunnet eller hemma. Bara precis det. Hon lyssnade och antecknade och sa något om att det inte ska få gå till så här.

Nu ska jag vänta på besked, som jag får när jag kommit hem från resan. Så jag gör det. Jag känner att jag skötte det på ett sätt jag är nöjd med. Jag var cool och klok. Det ligger ingen prestige i det här alls för mig. Det handlar om att sonen ska få den hjälp han behöver för att må bra och ha ett bra liv. Om det kräver att jag måste slicka rumpor, då gör jag det. Inga problem.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Lejoninnan, varghonan, tigermamman....
Bra kämpat.
Och jag tycker inte att du slickar strumpor. Du krigar. Med värdighet.

Anonym sa...

Äntligen, äntligen, äntligen! Bravo!

Anonym sa...

Som ni har kämpat! Hoppas nya året kommer med rätt hjälp och stöd BUMS!