torsdag 24 november 2011

Sus

Vi susar lite. Går på spelning en kväll, teater en annan, dricker
bubbel, äter gott, sitter uppe hela natten och pratar, drömmer lite,
har härlig sex, skrattar, lagar mat åt varann, vill, ger, tar,
håller. Ibland bara hemma med barnen, men nära och enkelt och fint.

Men snart åker han bort igen och jag ska hålla monstrena i schack.
Det ska jag. För allt han gör och säger visar på att han vill komma
hem till mig igen. Han vill följa med på min nästa resa, han
frågade om han får. Han vill visa mig saker, han vill fira min
födelsedag. Han säger små enkla saker som gör det lätt att landa
hos honom. Men han ger mig inga stora ord. Inga höga löften. Jag tror
på honom, kanske just därför. Och för att han skickar en helt annan
sorts hälsningar ibland, utan ord, men som är större än så och
får mitt hjärta att bli helt varmt och jag undrar... Hur fin man får
vara, liksom?

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jajemen, håll dem kort. Monster-as.

JCMAS sa...

De har lyst med sin frånvaro förvånande mycket det senaste halvåret... Hoppas det håller i sig.