måndag 5 december 2011

En stund

Han var borta en vecka. Jag behövde inte dansa tango med några
monster alls. Jag är inte intet utan honom. Jag är jag. Med mina
vänner, min familj, mitt hem, min renovering, mina idéer, vår båt.
Allt det som jag skapat utan att vara i en relation. Det jag trodde
att jag aldrig skulle kunna. Jag delar gärna allt med honom. Men om
han försvinner har jag det kvar.

Han var borta en vecka och kom hem. För att vara hemma två dygn innan
han åker igen. Han valde att spendera de dygnen med mig. Vilande i
varann, nära, hett, mjukt, hårt. Och om sen. Han kommer att vara
borta 10 dagar till. Sen kommer han hem igen. Till mig. Det är så det
känns. Det är inte bara jag som längtar, inte bara jag som vill. Han
ville inte att jag skulle gå ikväll. Vi har bokat in saker när han
kommer hem. Han har bokat in saker med mig när han kommer hem. Låter
jag fånig? Det var många år sedan jag var med någon som kunde och
ville boka saker med mig. Och framförallt genomförde dem. Eller nej,
framförallt denna rädsla för att planera. Den finns inte här. Inte
någon rädsla för att visa längtan, nyfikenhet. Inte så mycket med
ord, de är skygga bakom glittriga bruna ögon, men med handling.

Jag är ensam just nu, hemma i min säng. Men jag känner mig inte
ensam. Jag känner mig varm, vilande. Jag hoppas.

Och faktiskt... Jag tror. Lite, trevande. Inte hela tiden, men då och
då. Så tror jag.

2 kommentarer:

tigerlilja sa...

Så vackert du beskriver det! Jag blir rätt lycklig för din skull.

JCMAS sa...

Tack, kära du!