torsdag 12 april 2012

Snurr

Varit i huset. Det är som att tiden stått still där. Inser hur illa det var med honom. Det både skrämmer mig, ger mig obehag och samtidigt ger det mig lättnad då det blir lättare att förstå.

Ser alla mina saker som jag flyttade ifrån 2003. Som är kvar. Jag har svårt att förhålla mig till dem. Jag släppte det för så många år sedan, jag har inga band till det där. Ett par saker, jo. Som kommer från mitt föräldrahem eller som de därtallrikarna som min pappa började samla åt mig när jag föddes. Men det andra? Nej. Jag släppte allt det där.

Jag sliter hårt på företaget, återigen i chefsroll. Men det är inte som att börja på ett nytt jobb där man blir visad hur det fungerar och där man blir insatt i jobbet och får mjukstarta. Här är det fullt ös från första sekund och allt måste kluras på, är i låsta datorer, fanns i hans huvud... Och med personal som är oroliga, ledsna och förvirrade. Det är tufft, det är svårt, men en utmaning som på något märkligt vis motiverar mig. Hur märklig än situationen är. För det är den. Verkligen.

Samtidigt det privata. Hans. Räkningar, begravning, bouppteckning, släkt och allra mest barnen förstås.

Jag då? Mitt får inte så mycket plats just nu. Men så det räcker. Igår en kväll med Kå. Först var jag ensam i hans lägenhet en stund, helt utan måsten. Tog ett bad. I kylen fanns mat han lagat. I en burk med ett ritat hjärta på åt mig. Han kom hem och skämde bort mig och jag fick somna på hans arm. Tanka mig full med kärlek och omtanke.

Idag full fart igen och nu alldeles trött. Slut, sliten och ser fram emot en sovmorgon på lördag. På lördag när allt är stängt. Då ska jag vila.

4 kommentarer:

Christian S sa...

Efter allt du går igenom förtjänar du vila. Lördagar är mycket bra att ha ibland...Måndagar däremot!!!

JCMAS sa...

Tack C!
Ja, lördagar är bra :)

Ann sa...

Det kan nog låta konstigt det här, rädd för att det kan låta som om jag förenklar, förringar och lämnar ute all den sorg, smärta och saknad som hör till men för mej, när jag läser dina senaste inlägg så känner jag än en gång, mer tydligt än någonsin. Det finns en mening med allt. Alla människor vi möter bär en lärdom med sej till oss. Allt som kommer till oss klarar vi. Ur den tuffaste marken växer den vackraste blomman och det vill bli bra.

JCMAS sa...

Vet du vad.. Jag tror som du. Att allt har en mening. Jag och Jo har pratat mycket om det på sistone.
Och jag kan inte låta bli att känna tacksamhet för saker i mitt liv, se det ljusa.

Mitt i allt som är jävligt svårt.