torsdag 25 februari 2010

Skruvat

Jag pratade med en av mina brorsdöttrar i dag. Ett långt förtroligt samtal där jag berättade massor om hur jag mår, vad som har hänt, vad som händer. Med mig, runtomkring mig. Vi pratade när jag körde in i garaget och samtalet bröts. Hemma hos henne undrade mannen varför hon såg så glad ut. "Jag pratar med J och hon berättar om sitt liv. Hon ringer snart igen, så du får ta hand om barnen"

Han hade sett lite förvånad ut så hon förklarade "Men det är trevligt att hon delar med sig så att jag får känna mig delaktig och sen är det så skönt att prata med någon som är mer skruvad än jag"

Jahapp, ja. jo. Det är nog alldeles sant. Det är ju kul att man glädja någon!

Fast jag tyckte det var roligt, på riktigt. Hennes liv har då sannerligen inte varit någon dans på rosor hela tiden, det heller. Jag är glad över vår kontakt och att vi får vara en del i varandras liv numera.

I går fick jag ett brev av henne. Japp, handskrivet. Hon är bra på det där. Det var ett väldigt fint brev och hon hade skickat med ett foto på sig och sin familj. Nu sitter det på mitt kylskåp tillsamman med foton på min del av familjen som bor i Thailand.

Hon är närmare, hon finns i samma land som jag och jag gillar att tänka på det när jag går förbi och tittar på fotot.

Inga kommentarer: