tisdag 16 augusti 2011

Höjdpunkter

En något bättre jobbdag, lite lättare med andningen och mer ur
huvudet och ur händerna. Jag fick oväntat, mycket välkommet
lunchbesök. Men jag är alldeles för pirrig för att faktiskt kunna
äta med honom i närheten... Mest höll vi hand och småpratade och
tittade på varann. Våra händer gillar att trassla in sig, fingra
och smeka. Som om de levde ett eget litet liv. Lunchen var definitivt
arbetsdagens höjdpunkt.

På eftermiddagen var det dags att åka till KS och träffa psykolog H.
Vi har inte setts på hela sommaren och jag har saknat henne. Hon är
en underbar människa och en grymt duktig DBT terapeut. Vi pratade om
mina framsteg, kartlade mitt användande av färdigheter under
sommaren. Det blev otroligt tydligt för mig vilka framsteg jag
faktiskt har gjort, hur annorlunda jag hanterar det mesta i livet. Och
att jag till och med ser på mig själv på ett annat sätt än
tidigare. Jag tror att dagens session helt klart var en av mina
höjdpunkter i DBT, och det nästan på årsdagen sedan jag påbörjade
terapin.

På kvällen kom jag hem till rastlösa tonåringar, fyra stycken även
idag... Jag motade iväg två av dem till klättercentret och tog de
andra två med mig för kvällsbad vid Hellas. Det blev simning i
solnedgången med ljummet, lent vatten och lek vid bryggan. Det badet
var helt klart kvällens höjdpunkt!

Vi hämtade upp klättrarna på vägen hem, tittade på dem en stund
och åkte hem när de stängde centret. Väl hemma serverade jag te och
kvällsmackor till skoj och stoj kring köksbordet. Åh, vad vi
skrattade. De här ungarna är så fina och har så underbar humor så
ni kan inte ana! Eller det kan ni kanske.. :)

Jag tar med mig skratten och kryper ner i sängen något tidigare än
vanligt, men ändå alldeles för sent. Vid ett svagt ögonblick lovade
jag nämligen La Loda att vi ska träna i morgon bitti. Kl 6. Och inte
bara i morgon bitti. Alla vardagsmorgnar en månad framåt. Kl 6.

Jag kan nog lova att mellan kl 6 och 7 på morgnarna inte kommer att
vara några höjdpunkter...? Jag kommer nog att ... Kanske dö lite?
Jag är som en snigel vid den tiden på dygnet. En svag snigel. Hur
mycket jag än tar i, hur mycket jag än kämpar, så är jag extremt
långsam och extremt svag på morgonen. Jag ska ännu en gång bevisa
att jag inte klarar att träna på morgonen.. För kanske 10:e gången
i mitt liv.....

Ibland är jag ett sånt knäppo. Men det har varit en väldans bra dag.

2 kommentarer:

Nova sa...

Du har gjort fantastiska framsteg! Jag är jättestolt över dig!

Och jag råkar ju veta hur härliga de där ungarna är så jag behöver inte gissa :-)

JCMAS sa...

Tack, Nova! Det är lite speciellt att få höra det av någon som känt en i 20 år... :)

Och ja, du vet precis hur sjukt kul det kan vara att hänga med de här barnen. Vi slåss ju nästan lite om de ibland :)