torsdag 23 september 2010

Barn 2.0

Stora sonen har kommit i en ny version. 2.0. Minst. Och det gör mig så glad att jag har svårt att vara still.

Han är numera grävmaskinistassistent, eller "Gubbe" som jag lärt mig att det heter.Han är inte ett problem för skolväsendet och socialtjänsten. Han är praktikant. Han är glad.

Han kommer hem och vill berätta om dagen, det bubblar ur honom. Han snappar upp nya ord och lär sig mängder av nya saker varje dag och han gillar hela konceptet. Han ställer klockan och går upp på egen hand kl 6.00 på morgonen, han tar med sig kaffetermos och kakor och bara gillar. Han kommer hem, trött i musklerna och nöjd med sig själv. Han förklarar och berättar och skojar och är SÅ NÖJD. Första dagen stöp han i säng och sov nästan 12 timmar i sträck. Men de andra dagarna har han kommit hem full av energi. I tisdags stack han till replokalen med kompisarna, fick vara lite social. Kom hem i tid och somnade så sött. I går stack han till klättercentret med O, bouldrade tills händerna blödde, körde roddmaskin tills han fick blodsmak och sprang sedan hem!!! Och han vill prata och berätta, han skrattar och ler. Han ser fram emot. Han planerar och vill. Han bokar in saker.

Jag är så glad att jag gråter lite. Stora sonen 2.0 är magisk att vara med. Den där punkungen som var som en svart skugga utan vilja och mål bor inte hos oss längre.

Yes!

10 kommentarer:

Åsa sa...

Men hurra vad glad jag blir.. skrev mer men internet kajkade ur...

Mar sa...

Grattis!
Menar det verkligen!

Mar sa...

Grattis!
Menar det verkligen!

JCMAS sa...

Det är så skönt.... Underbart.

Om någon ger sig på att förstöra det här nu så kommer jag att .. vågar inte och ska inte tänka på det nu.

Här. NU. Bra.

Anonym sa...

Det där ger mej tillförsikt, tusen miljoner tack.

Me sa...

Thank GOD! Du vet vem jag menar. :-)

JCMAS sa...

ME, jag vet vem du menar . Du menar ju Gud. Herr Nyström. Ju.

JCMAS sa...

Mig, med Trollet. Mig med...

Christian S sa...

Vad bra att höra att det går så bra för min vän. Han verkar ha återfunnit sig själv. Men på samma gång utvecklats. Väldigt härligt att läsa.
Hälsa honom från mig.

JCMAS sa...

Ja, Christian. Du har helt rätt, precis så är det. Och jag ska absolut hälsa honom!