dödsslakt

Oj, vad dagarna har gått, dårå. Inte bloggat, ju. Men bråkat med stora sonen så att det stått härliga till. Eller nä, det har varit synnerligen ohärligt faktiskt. Han har haft utegångsförbud pga skolk, men struntat i att komma hem. Han har struntat i det mesta, faktiskt. Anser jag, som blivit så arg. Han å andra sidan anser att det inte spelar någon roll vad han gör. Att jag blir arg ändå. Kanske? I ärlighetens namn har han ju gjort en och annan läxa ändå...?

I morse var jag arg igen. Till slut säger sonen att jag ska låta honom sköta sig själv.. Jag hör till min förvåning att jag säger ja. Varför inte? Han gör ju inte det han ska i alla fall, låt oss prova vad som blir gjort om han får styra själv.

Följande händer; Han ringer hem. "Mamma! Vet du vilka jag har träffat???" -nä.. "gitarristen, basisten och trummisen i Dödsslakt!!" - ehh... jaha "Och vet du, vet du? De vill ha med mig som sångare! Och de har släppt en skiva och de ska göra en till och de brukar spela på 44:an! På 44:an, hajjar du??" -Oj, vad.. roligt! Å spännande!. .." De repar på torsdagar och.." - men du, då har ju du rep på teatern.. "Eh.. va.. näää... åhhh.. jaha, jag får ringa dem då och kolla åh.."

- Ja, gör det. Lycka till. Sonen åker i väg på rep på teatern. Som jag vet att det inte är något i dag, men han skulle ju klara sig själv så jag säger inget...

Han ringer igen. "Hej! Jag är på teatern" - det var inget rep i dag, va? "Nä, men det var jättebra att jag kom hit. Jag har bytt grupp så nu kommer jag att vara på teatern på måndagar och onsdagar i stället. De behövde fler i den gruppen. Så nu kan jag repa med Dödsslakt!"

Han är överlycklig.

Jag ger mig. Ungen behöver inte mig till allt. Jag har gjort mitt bästa. Han är fantastisk. Kanske inte vad det gäller skolarbetet, men i övrigt är han är en stjärna.

Och jag är förunderligt glad. Känner goda krafter i luften.