Jag hinner typ inget. Eller jo, jag gör ju massor. Jag har värsta tempot ju. Med det finns massor mer att göra. Massor, massor, massor. Kaos är det. Vissa delar av kaoset är riktigt bra, andra jobbiga. Återigen tacksam för hjälp som dyker upp när man som mest behöver den. Tack för skruvande. Igen.
Jag är flygrädd.
Jag har varit väldigt, väldigt flygrädd. Men jag har jobbat med det i många år. Jag har övat och mediterat och övat. Jag älskar ju att resa och det har varit en strategi och ett intresse. Så jag har rest. Och gråtit och svettats och hållit många flygvärdinnor i handen. Men de senaste ... 7 åren.. har jag bara varit lite tyst vid start och landning. Inte mer. I onsdags flög jag. Vi satte oss i planet och satt rätt länge och väntade. Inget hände. Vi väntade. Sen säger kaptenen att ena motorn är trasig och att vi måste byta plan. Jobbigt.. Men jag var glad att de upptäckte felet på marken, liksom... Men grejen störde mig. Det var allt lite obehagligt... Nåväl, flighten gick bra. När jag sen skulle åka hem i går så... sätter vi oss på planet, väntar, väntar, tänker "nä.. vaffan... inte igen" väntar.. Kaptenen berättar att navigationssystemet lagt ner.. "lite gammal dator här som måste startas om " Tack för den informationen utan efterföljande valium!!!! De försöker laga, startar om flera gånger, vi väntar. Sen säger de att vi nog blir tvungna att byta plan. Men det finns inget att byta till.. På 20:e försöket får mekanikern igång det som ska i gång.
Vi börjar ta oss så sakteliga framåt på startbanan. Sen stannar vi. En dörr har gått sönder. Ok... här kraschar jag mentalt. Gråter och håller på. Jag har återigen hållit en flygvärdinna i handen. Men flighten går bra sen.... Jag har frossa och min kära medpassagerare och tillika kollega lämnar inte min sida för en sekund. Väl på Arlanda hamnar jag sittandes på golvet i ankomsthallen, illamående och snurrig. Det är inte många som tror mig när jag säger att jag i grunden är det rädd för att flyga. Som med en massa annat i livet. Folk som känner mig ytligt tror inte att jag är rädd. Konstigt, för jag är ju rädd för massor av saker.
Men jag flyger ändå. Hurra, det gör jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar