Ja, okej då. Jag har inte tagit hand om mig sådär väldigt jättebra på sistone. Nej, jag har inte tränat eller yogat eller ens ätit särskilt bra. Ja, jag har druckit lite mer alkohol än vad som brukligt är sådär allmänt. Jo, jag har bränt lite mycket pengar och haft lite dålig koll.
I bland hamnar jag i perioder där jag är självdestruktiv. Liksom som en reningsprocess av nåt slag. Kanske är jag i en sådan nu. Tänker ju på det. Som tur är har jag rätt kul, nej väldigt kul, mellan varven. Det måste sägas. Och jag betalar hyran. Och mina vänner vill fortfarande vara med mig.
I dag har jag varit på två stycken "stora sonen möten" och sen hjälpt honom med musikläxor. Där är jag lite kort...Ingen stenkoll på kvintar och tersar. Som tur är var ME här som kan det där bättre än jag. Och Herr Carr var här å killade mig på ryggen lite. Kurr, kurr...
En liten tanke...Undrar hur mitt beteende mot mina vänner skiljer sig mot mitt beteende mot män jag vill vara med...? För männen drar, men det gör sannerligen inte vännerna. De är kvar, år efter år. Trots att jag är besvärlig och destruktiv och glömsk....
Jag funderar på hur jag ska bli så där stark så att jag är oemotståndlig. När jag helst vill bli omhändertagen just nu. Hur ska det gå i hop? I dag kände jag också att det kanske var läge att göra om och göra rätt. Med livet liksom. Men det blir ju jättesvårt när man närmar sig 40....
Fick av terapeuten nu senast i läxa att helt ocensurerat skriva ner allt som får mig att må bra. Jag har inte börjat på det, men det är nog läge nu. NU. Mitt fokus är rätt splittrat, kanske måste jag börja där. Med fokus på vaddå? Äsch, det här inlägget får vara klart nu. Det blir bara blaj.
Bilden ovan är tagen av ME som allt som oftast håller mig med bildmaterial. Stora sonen och jag hälsar kär granne och vän välkommen. Han är en sån där sort som hänger kvar. År efter år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar