Jag har ju en ny terapeut, vet ni. Har varit hos henne några timmar nu. Hon är snabb och har värsta kollen. Hon läser till exempel min blogg och fattar saker om mig som ingen annan fattat förut. Nästan läskig. På ett bra sätt. Nu vet hon snart att jag tycker det, om hon fortsätter läsa min blogg... Men det är ju förstås inte bara från det hon läst på bloggen som hon dragit sina slutsatser, utan mest utifrån det vi pratat om när vi träffats.
På förkommen anledning har jag i dag läst massor om personlighetsstörningen Borderline. Samt gjort ett test. Samt läst massor om terapiformen "Dialektisk beteendeterapi" (DBT). Jag har gått från klarhet till klarhet. Som jag nu luddat till med ett par glas vin. Men spännande är det.
DBT kanske är grejen för mig? Kanske kan jag äntligen få bukt med tillexempel: Självbilden är ofta instabil, och människor med borderline har inte sällan grundantaganden, dvs. djupt rotade åsikter om sig själva, som för det mesta handlar om att de är "värdelösa" eller "omöjliga att älska". (Du har en negativ självuppfattning. Det kommer till uttryck genom exempelvis missbruk av sex, alkohol, droger eller mat, vårdslöshet i trafiken, slösaktighet med pengar .......) Nehe...
Eller varför inte med: Separationer är smärtsamma för de flesta människor men för en person med borderline upplevs ofta separation som en avgrundsdjup förtvivlan, en känsla av total övergivenhet och en bottenlös tomhet som tycks omöjlig att leva vidare med. Jasså, minsann...
Eller, inte minst: I nära personliga förhållanden kan du däremot bli krävande och lätt hamna i beroende. Du är rädd att bli övergiven. Hoppsan, hejsan...!
Jag ska fortsätta läsa lite mer nu. Om det här. Jag är fascinerad.
2 kommentarer:
Du är inte ensam.
Nej, jag är väl inte det.... Och det finns en massa kunskap och verktyg har jag insett. Det är bra.
Skicka en kommentar