Det är klart att inte allt är färdigt. Jag är inte en maskin som man stänger av eller på, förstås. Jag måste fortsätta. Den största skillnaden och klaraste förbättringen är att jag vill. Inte bara känner att jag måste.
Men det dyker upp saker som gör mig rädd att kanske falla tillbaka, känna för mycket eller värst av allt-bli dålig igen. I bland blir det extremt tydligt. Jag yogade häromdagen. Avslutade med en meditation som brukar vara rätt jobbig, men som gör massor av nytta. Det händer saker som tar mig framåt. Den här gången satte jag mig i meditationsställning och började. Efter bara några sekunder började jag hosta. Det killade och rev och jag hostade och hostade. Avbröt meditationen och djupandades lite. Satte mig igen. Efter några nya meditationssekunder började hostet igen. Hostade galet mycket, fick gå ut i köket och dricka vatten. Snubblade på yogamattan. Vilade en stund. Meditation igen, tänkte jag testar en sista gång. "Var kommer hostan i från? Jag är inte det minsta förkyld och det är bara när jag mediterar det kommer. Okej, en sista gång." Men det blev värre, jag hostade så mycket att jag var tvungen att kräkas. Jag fick ge upp.
Jag ringde min yogi och berättade. Hon sa - Hmm, ja halschakrat. Ja, du är ju väldigt mottaglig för meditiation. (neheee?) Där sitter lögner, tex. Eller hanteradet av sanningar....
Hon hade ingen aning om då att jag bara ett par dagar tidigare fått reda på vad mitt ex inte varit ärlig om och jag hade krishanteringsmössan på för denna händelse. Jag hanterade mycket riktigt både det som jag nu fått reda på som var sant och det som sagts tidigare, som alltså följdaktligen var lögn.
Så, när jag gör en relationsmeditation och nån har ljugit för mig, då hostar jag tills jag kräks. Spännande. Det är det verkligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar