Det är som att goda tider flyter i hop och blir till en. Kanske för att de har en grundsubstans som är lika även fast det går tid mellan. För inte så länge sen fick inget röra på sig runt mig, jag klarade inget tempo alls. Allt skulle vara stilla, jag skulle vara stilla. Helst under täcket många många timmar. Till slut tvungen, när jag var så kissnödig att det nästan kom ur öronen, att gå upp. I alla fall en stund. Jag sov inte ens. Bara låg där.
Nu fyller händelser mitt liv med ljus och värme igen. Liv i exergi. Jag är inte rädd för rörelser, de får mig inte ur balans. Jag rör själv, puttar och drar och sätter saker i rullning. Jag trivs med det.
Tack och lov att det är så igen. En ny god tid, må den vara för evigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar