Så tänker jag.. ahh.. lugnt å skönt. Bara vara. Lite i taget. Skönt. Lite si och sen lite så. Lite fötter.
Nädå. Kablam!!! Okej, att vara runt mig är väl inte synonymt med att det är lugnt och stilla.. och det i sig är väl ingen nyhet...men i bland blir det nästan löjligt. Osannolikt, blev det... Kan inte jag få bestämma lite själv? Måste det kablammas hit å dit? Är det för mycket begärt?
Men så landar kablammet rätt soft ändå och livet tuffar på. Visst, i mitt tempotuff. Men det tuffar. Även om det går lite fort i bland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar