Akuttid

Fick en akuttid hos min "gamla psykolog". 

Hon tror sig se en utmattningsdepression. Blandat med mina gamla monster. De som väckts upp av sömnlösa nätter, värkande trasig kropp, övervikt, Eddies död. Och mera.

Jag famlar runt efter vad som är vad och försöker låta allt få sin plats. Istället för att allt är en plats där jag mår. Dåligt.

Jag är tyst med Kå. Vill inte vara den lidande. Försöker vara "glad". Idag försökte jag ta hand om mig. Var på massage, gick till frissan... Överåt, fick ångest och blev arg. Gick ju lysande.

Mina monster; Hej. Hej ätstörning. Hej Dömande tankar. Hej Ångest.

Och det förbannade kalla vädret hjälper verkligen inte till. 

Det syns inte men det känns.

Sårbarhet. Öppen igen, trött faller. Jag mådde bra länge den här gången. Nu orkar jag inte. Smärtan är här igen. 

Jag har allt jag drömt om. Ändå gör det ont. "Vad gör ont?" Frågar Kå. Jag skäms för att säga det; "Livet gör ont"

Men det är inte sant tänker jag nu. Det är att inte kunna leva livet fullt ut som gör ont. 

Mirakel

Han blev ett år i söndags. Och Kå har friat.

Jag sa ja.