Inte någon mer smärta och förlust, tack.

I bland snubblar man över låttexter som passar in rätt väl. Här är en sån. Kanske inte varenda ord, men väldans många. För många.


Oh I've never listened to
Preachers or reverends
Or the likes of it
And I haven't said prayers much
And I've don't been to church
Not since I was a kid
I have never believed, No

But now I've started to worry,
I'm all shaky and shivery
I am so insecure
'Couse this time it's mad love
It's a crazy and true love
And I need to be sure
Maybe I could believe, Yeah
Maybe I could believe, Yeah

If I could please God,
Now that I found Him
Can I keep Him?
I'll be your sweetest child,
I'll quit all the lying
And decieving
You know I wouldn't survive
The loss or the pain
So please don't break
This Girl again

I hold Him so tightly
Oh please God almighty
If you really exist
Please make Him stay
Don't let him drift away
Oh please
Don't call back your bliss

I think I could believe, Yeah
Oh I think I could believe, Yeah
If you just please God
Now that I found Him
Can I keep Him?
I'll be your sweetest child,
I'll quit all the lying
And decieving
You know I wouldn't survive
More loss or more pain
Oh No No No
More loss or more pain
Oh please don't break
This Girl again

Kärlek räcker inte alltid (Och lita inte på gråtande män i Italien)

All of these insurmountable tasks
That lay before me
All of the firsts
And the definite lasts
That lay in store for me

There was a time
When all on my mind was love
Now I find
That most of the time
Love's not enough
In itself

Consequently
I've a tendency
To be unhappy you see
The thoughts in my head
All the words that were said
All the blues and reds
Get to me

There was a time
When all on my mind was love
Now I find
That most of the time
Love's not enough
In itself

All of these absurdities
That lay before us
All of the doubts
And the certainties
That lay in store for us

There was a time
When all on my mind was love
Now I find
That most of the time
Love's not enough
In itself.

Får jag

Får jag träffa dig ikväll?
Jag har ingen anledning till det
Tänkte först gå runt det, tänkte råka springa på dig

Men nu är är det bara så
Att jag orkar inte göra så
Antingen så vill du träffa mig eller så vill du det inte

Vill du det inte så går jag nog hel ut ur det
När man var liten föll man jämt
Men nu ska det vara så jävla hemskt

Så fastän du kanske bara säger ja för att vara snäll
Får jag träffa dig ikväll?

Får jag gå precis så nära
Att min axel stryker vid din arm
Jag vill inte verka jobbig eller så men jag är varm
Du ser kall ut

Får jag hoppa över orden om hur vädret kan förändras
Får jag kliva indirekt på delen om hur allt skulle kunna ändras
Dom kanske tror att vi är typ kära
Får jag gå precis så nära

Säkert

jag ska dansa fastän hjärtat brister 
ska dansa fastän hjärtat brister
det går sönder i takt med basen i marken
det går sönder i takt med värkande huvud
vulkan inuti men polerade yta
det här golvet ikväll
jag ska va sist här
dansa fastän hjärtat brister
dansa fastän du inte är här

jag ska dansa fastän hjärtat brister
ska dansa fastän hjärtat brister
dåliga bandet jag tycker inte om er
men ni täcker över ljudet av sms som inte kommer
spela nåt som alla kan jag kan berätta nåt som alla kan
är ni med mig syster, bröder
dansa för att hjärtat blöder

å jag ska dansa för att hjärtat blöder
ska dansa för att hjärtat blöder
om ett år eller två kommer det här va över

om ett år eller två kommer det här va över

Jag visste....

Jag visste var du varit
var du en gång kom ifrån
Och en gång var din historia också min

Som musik man bara hör
när man kan tala samma språk
När man delar alla hemligheter
Stora som små

Och jag stal något du ändå ville ge mig
Älskade det jag tog
Men ärligheten, respekten, kärleken bara dog

Och jag stal något du var beredd att ge mig
Du förlät mig, kan du inte se mig
i ögonen, förlåt älskling
jag gör det snart igen

Jag vet var du tar vägen
när du är ensam i din säng
Och vi återvänder om och om igen

Som en bok man bara skriver
när man har slösat varje ord
Om meningslösa självklarheter, meningslösa, meningslösa

Jag stal något du ändå ville ge mig
Älskade det jag tog
Men ärligheten, respekten, kärleken bara dog

Och jag stal något du var beredd att ge mig
Du förlät mig, kan du inte se mig
i ögonen, förlåt älskling
jag gör det snart igen

Och jag stal något du ändå ville ge mig
Älskade det jag tog
Men ärligheten, respekten, kärleken bara dog

Skulden

Alltså, jag förstår dig. Troligen alldeles för väl.
Men det spelar tydligen ingen som helst roll.


Jag står i skuld
En obetalbar skuld som växt sig stor, större, störst
Man jagar mig som om det gällde pengar

Jag har en vän
En underbar och trofast vän
Som en hund, jag svek dig igen
Jag svek mig själv
Så se mig som en varning

Älskling, det är livet som leker
Det leker med oss nu
Älskling, det är livet som leker
Det leker med oss nu igen

Du vet inte var jag varit
Du vet inte vem jag är
Vet du alls vem du varit?
Vet du ens vem du är?
Älskling, det är livet

Min medicin
En sol går upp och tvingar mig att kisa
Hårt ljus, hårt
Svarta dagar följs av vita nätter

Älskling, det är livet som leker
Det leker med oss nu
Älskling, det är livet som leker
Det leker med oss nu igen

Du vet inte var jag varit
Du vet inte vem jag är
Vet du alls vem du varit?
Vet du ens vem du är?
Älskling, det är livet

Vals

Från dig.
Och från mig.
Till mig.



Lägg dig där
Röda maj, värmen erövrar stan
Bland fanor stöveltramp hör jag din puls
Det är då jag önskar att jag kunde
Stanna tiden, tysta alla nätverk, stoppa trafiken
En stilla bön om lugn igen
Att kunna ta besvikelsen

Blås din vind ur din tro på
att tron i sig själv räcker till
Att någon i sig själv kan vara nog
Och jag, jag står maktlös inför kärleken igen
Man blir ödmjuk inför kraften i rörelsen
Om man tror på någonting som du gör
Att aldrig någonsin ge upp

Om jag hade lite kraft kvar att ge dig
Om jag hade lite hjärta att dela med mig
Om jag hade lite kärlek så var den till dig
Om jag hade lite kraft kvar att ge dig
Om jag hade lite hjärta att dela med mig
Om jag hade lite kärlek så var den till dig
Så var den till dig

Säg ditt namn
Och din hand den öppnas och sluts
Du lever din dröm, i ett band, du lever din dröm
Och det är då jag önskar att jag kunde hålla käften
Tysta pessimisten, bara vara din vän
En stilla bön om lugn igen
Att slippa ta besluten

Sjukor

Jaha, så var man sjuk igen då. Jag fattar ju att jag blir sjuk för att jag konstant sover för lite och oroar mig och allt det där... Men tänk att det ska vara så svårt att sluta vara destruktiv! Hade faktiskt sett fram emot att den här helgen få ännu lite mer ordning här hemma, måla om köket och skruva de sista möblerna. Inget av det blev det.

Har haft ont i halsen i flera dagar men härledde det till för lite sömn, samt det faktum att halsschakrat är schakrat för sanningar och lögner. Jag har ju blivit drabbad av det ljugits friskt om mig av någon som jag tror kanske är rädd för mig..? Det är den förklaring jag kan komma fram till. Det föreligger nog ett missförstånd här, för mig behöver man verkligen inte vara rädd för... Om man inte skadar mina nära vill säga, för då kommer björninnan i mig fram. Att man ljuger om mig och skadar mig har jag svårare att stå upp emot. Där blir jag konflikträdd.

Var hos min terapeut i går. Medan jag satt där så blev jag allt sämre. Min kropp tänkte väl, "nu är det helg, let's go crazy.. " som i sjuk då.... Så istället för tjejmiddag och utgång blev det sängläge. Urtrist. Det blev inte bättre i dag för då bestämde sig fröken Migrän för att bestiga mig och mina sinnen fullständigt. Mörkt rum i många timmar. Nu bakis av såväl migrän som medicin.

Och så bryter Buddha svansen....! Lilla söta, stackars Buddha.. Sonen kommer ut till mig desperat och jag ger honom numret till djursjukhuset. Han ringer...
"Hej , jag heter Xxxxx Xxxxxx och jag å min flickvän låg i sängen och när vi gör det brukar vi (här undrade jag vad fasiken tjejen i luren tänkte..) ha råttorna lösa rummet och så skrek den ena råttan...." osv.

Buddha har på något jäkla sätt fastnat med svansen i något under sängen och svansen är av och blöder och det hänger ut nån slamsa ur den... Hua. De sa att den ska hållas ren och att vi skulle göra en strut åt honom så han inte kommer åt den, (Jo, men tjena...) och att den ska amputeras, men de kunde inte de göra på det här djursjukhuset, så vi måste vänta till på måndag.....

Det är inget vidare för mig och min sinnesro att vara sjuk. Jag tänker så vansinnigt mycket. Mer än vanligt alltså. Jag snurrar omkring, oroar mig, tänker på saker jag inte kan göra något åt och saker jag borde göra något åt men inte gör av olika skäl. Som till exempel för att jag inte orkar.. vilket är en av de sämsta anledningarna till att skjuta på saker. Det blir ju bara värre. Jag har varit lite arg den här veckan, men det har tyvärr gått över. Jag är verkligen riktigt, riktigt usel på att tycka illa om folk. Faktiskt så usel att det nog är dåligt för mig. Om någon gör riktigt dumma saker så ser jag snart anledningar till det och börjar tycka synd om personen istället. Och vill helst försöka hjälpa. Om dessutom jag på något sätt är inblandad blir det ännu mer så. Jag vill hjälpa. The Helper.

Nu är jag i en situation där jag ser en person jag tycker oändligt mycket om skada sig själv och de viktigaste för honom, gång på gång och jag ser också en person jag knappt känner men som hamnat i mitt sammanhang skada sig själv och personer jag bryr mig om. Och The Helper vill så gärna, men får inte.. ska inte. Eller vill..? Snarare känner behov av, kanske. Men ska inte.

Den här gången är det nog tyvärr omöjligt skulle jag tro, för här vills nog ingen hjälp ha. Men trots det kan jag inte sluta fundera på vad jag skulle kunna göra.

Sen är det pengar och jobb och praktiska saker jag oroar mig över. Och vad jag äter och hur jag sover och min träning. Ja, sånt tjafs får en massa utrymme när jag ligger där i sängen och umgås med ingen eller inget annat än mig och mina tankar. Jag blir rätt trött på mitt sällskap.

Jag vill göra saker, jag vill få mitt avslut och komma vidare. Men jag får inte, jag får inte några svar som kan hjälpa mig. Jag fortsätter att bygga i hop mina egna sanningar och "jag vet inten". Och jag rör mig långsamt. Jag tror att det skulle vara bra för alla inblandade om jag kunde få mitt avslut. För jag vill leva. Utan det här. Jag ber om det, men mitt värde är inte stort nog för att ge mig, eller så är förnekelsen det största i allt.

Vad jobbigt det är att inte kunna blogga fritt om det här, inser jag. Blä. Metaforer och ludd är vad ni får. Inuti mig står det en massa mellan raderna. Men jag skyddar fortfarande min kärlek, trots att det just nu nog skulle vara enklare för honom om jag inte klarat mig med de där 40 cm.
Hårt och hemskt? Ja, visst är det.

Och med den aningens bittra slutklämmen på inlägget, vad kan passa bättre än NiN..?

I still recall the taste of your tears
Echoing your voice just like the ringing in my ears
My favorite dreams of you still wash ashore
Scraping through my head 'till I don't want to sleep
Anymore

You make this all go away
You make this all go away
I'm down to just one thing
And i'm starting to scare myself
You make this all go away
You make this all go way
I just want something
I just want something I can never have

You always were the one to show me how
Back then I couldn't do the things that I can do now
This thing is slowly taking me apart
Gray would be the colour if I had a heart
Come on, tell me

You make this all go away
You make this all go away
I'm down to just one thing
And I'm starting to scare myself
You make this all go away
You make this all go away
I just want something
I just want something I can never have

In this place it seems like such a shame
Though it all looks different now
I know it's still the same
Everywhere I look you're all I see
Just a fading fucking reminder of who I used to be
Come on, tell me!

You make this all go away
You make this all go away
I'm down to just one thing
And i'm starting to scare myself
You make this all go away
You make it all go way
I just want something
I just want something I can never have
I just want something I can never have

musikstök i mitt kök!

En besvärlig grej har dykt upp. Hade en period för sådär snart tre månader sen när jag var så glad att jag sjöng och dansade varje dag. Då lyssnade jag på en särskild musik. Nyhittad. Var t o m på en spelning med bandet i fråga under sagda period. Sprall!

Det var så jäkla schyssta dagar och nätter då. Inte för att jag sov särskilt mycket då heller, men det berodde inte på panikångestattacker utan snarare prillrus i hela kroppen och alla sinnen. Förväntansfull glädje, härlig närhet, drömmar. Även om det, beroende på mina spöken och yttre påverkan inte minst, fanns tillfällen då jag oroade mig så var det hanterbart, för det fanns någonstans där jag kunde hämta glitter.

Okej, den besvärliga grejen. Den här musiken. När sen allt detta glitter och denna förväntan och alla drömmar och styrka försvann ur mitt liv så blev det ju mörkt och eländigt. Minst sagt.

Jag försökte då liva upp mig själv med musik på hög volym mellan varven. Den här musiken, då. När det var så tungt och hemskt. Osedvanligt korkat. Nu gör den ju bara ont att lyssna på! För vad relaterar mitt svaga sinne till? Det glada och glittriga och spännande eller det mörka, smärtsamma, tråkiga?

En gissning får ni.

Förresten.. ni ska få en ledtråd. Här e en av låtarna:

From hundreds of miles you cry like a baby
You plead with me, shout, scream, tell me I'm staying
I know I know I know, I'm still your love
Back from the last place that I wanted to fake you
Laugh with me, shout, scream now tell me you're staying
I know I know I know, you're still my love
The same as I love you, you'll always love me too
This love isn't good unless it's me and you
Box after box and you're still by my side
The weather is changing and breaking my stride
I know I know I know, it's just this day
House after house, just like car after car
You see club after club and it all seems so far
I know I know I know what else are we here for
The same as I love you, you'll always love me too
This love isn't good unless it's me and you
Stick your hands inside of my pockets
Keep them warm while I'm still here
Tell them this love hasn't changed me, hasn't changed me at all
Last night I was writing about you
I know my screaming and shouting won't keep you
I know I know I know, you're still my love
I wake up to the sound of you working
You're one room right over, stressing and loving me
I know I know I know, be still my love
The same as I love you, you'll always love me too
This love isn't good unless it's me and you
Stick your hands inside of my pockets
Keep them warm while I'm still here
Tell them this love hasn't changed me, hasn't changed me at all
Stick your heart inside of my chest
Keep it warm here while we rest
Tell them this love hasn't changed me, hasn't changed me at all
The same as I love you, you'll always love me too
This love isn't good unless it's me and you

Sorglad

I dag var det begravning.

Min bror Dick begravdes. Eller i alla fall hölls en begravning. För att begrava är väl att gräva ner? Han grävdes inte ner i dag.

Vi var på Rackstadsmuseét i Arvika. Det var rätt ställe tycker jag.. En vacker byggnad fylld av konst, med solens strålar in genom fönstret, över kistan och oss som satt där. Vi, 70 personer. Familj och vänner. Nära och kära.

Han lämnar ett stort tomrum efter sig på många sätt.

Under söndagkvällen var vi hemma hos Dicks fru. Hans ena dotter var där, min fina brorsdotter som är mig så kär. Hans frus barn var där. Vi pratade om Dick. Jag fick höra historier jag inte kände till sedan förut och andra som jag hört många gånger förut. Båda varianterna kändes lika bra att lyssna till. Vi satt i hans kök. Men utan honom.

Dick och hans fru har en särdeles kärlekshistoria. Som jag tar fram och värmer mig med i bland. De hade nu varit gifta i 12 år, men känt varann sedan de var 12. Hon hade då skrivit i sin dagbok "Det har börjat en ny pojke i klassen. Han ser inte mycket ut för världen, men han klär sig snyggt. Han skriver bra uppsatser... jag tror jag har mött min överman där."

Kanske skriver jag någon dag mer om deras historia. Den är glad och varm.

Dick var en underbar berättare. Och han skrev underbara brev. Jag undrar hur många brev den mannen skrivit i sitt liv? De flesta jag träffat de här dagarna har berättat om brev Dick skrev till dem. Även han och jag har brevväxlat. Jag är nog dock en av de få som fått handskrivna brev av honom, för jag tyckte de maskinskrivna var opersonliga. Det sa jag till honom och sa också att eftersom jag faktiskt var hans lillasyster så var jag värd att få handskrivna brev. Sen fick jag det. Jag tror jag var 14 år när jag bad om det.

En av mina vänner kom direkt från en jobbresa och mötte upp mig i går för att vara med som mitt stöd. Jag kommer alltid att vara honom tacksam för det. Han träffade Dick i somras och "föll" direkt för honom. Vilket jag förstår, förstås-men det gjorde mig stolt och glad också. Och tycket var i allra högsta grad ömsesidigt, vilket Dick påpekade vid flera tillfällen. Min vän erbjöd sig själv att följa med på begravningen och jag har under hela tiden vi varit där känt att han uppskattat att vara med. Att får lära känna Dick ännu bättre trots att han inte finns kvar bland oss. Min vän fick några tankeställare om livet med sig från det här och han berättade att personer som Dick gör att han ser fram emot att bli äldre. Det är en bra sak. En fin gåva.

Hans erbjudande om att följa med dit är otroligt värdefullt för mig. Det finns ingen person som är ett "naturligt val" som skulle följa med. Jag har ingen kärlek vid min sida. Inga andra syskon i det här landet som kan följa med. Inga föräldrar. För mig kändes det otroligt svårt att be någon ta ledigt från jobbet och allt annat för att åka till Arvika två dagar.. För något så trist som en begravning...För bara min skull... Men jag ville verkligen inte åka själv. Och nu i efterhand inser jag hur otroligt dåligt det hade varit för mig att åka själv. Han behövdes verkligen där vid min sida. Verkligen. Min tacksamhet tar plats i mitt hjärta och den kommer alltid att finnas där.

Att en av Dicks goda vänner var min väns gamla filosofilektor (omtyckt sådan ska tilläggas!) gjorde det inte sämre. Hej lilla, lilla värld!

Dicks önskan var "inga blommor, inga pengar till välgörenhet-ha roligt i stället! Ha fest, drick champagne, var glada!"

Vi gick honom till mötes i det mesta. I allt utom att vara glad. Det var svårt. Väldigt svårt.

Men mitt i allt... så träffade jag så många fantastiska människor de här dagarna. En del som satt spår i mig och fått mig att tänka lite nya tankar... och det.. är jag glad över.

Så, min käre bror. Jag gav inga blommor, inget till välgörenhet. Jag kom festklädd och drack champagnen. Och jag har hittat något att vara glad över i sorgen över att du inte finns hos oss längre.

Jag hoppas att de fina minnena snart inte kommer att smärta mig, utan lysa upp min tillvaro. Jag är glad att ha känt dig och vill inte vara utan. Även om jag så innerligt önskat att det kunde ha få fortsatt många, många år till.

Ack, Värmland, du sköna, du härliga land,
du krona bland Svea rikes länder!
Och komme jag än mitt i det förlovade land,
till Värmland jag ändå återvänder.
Ja, där vill jag leva, ja, där vill jag dö.
Om en gång ifrån Värmland jag tager mig en mö,
så vet jag att aldrig jag mig ångrar.

I Värmland är lustigt att leva och att bo,
Det landet jag prisar så gärna
Där klappar det hjärtan med heder och med tro
Så fasta som bergenas kärna
Och var och en svensk uti Svea rikes land
Som kommer att gästa vid Klarälvens strand
han finner blott bröder och systrar

I Värmland -- ja, där vill jag bygga och bo,
med enklaste lycka förnöjder.
Dess dalar och skog ge mig tystnadens ro,
och luften är frisk på dess höjder.
Och forsarna sjunga sin ljuvliga sång --
vid den vill jag somna så stilla en gång
och vila i värmländska jorden.

Svensk fosterländsk sång från 1822.

Yagdag

En lördag, va.

Sov till typ 12. Stora sonen gick upp före mig, mycket, mycket ovanligt. Men han satt å andra sidan inte uppe och pratade i telefon till halv fyra på morgonen, det gjorde jag. Ett samtal där jag skrattade massor. Himla skönt och värdefullt.

I dag har jag;
Handlat. Som jag avskyr.
En mutter till sonens enhjuling skulle vi ha. Besökte fem ställen innan vi till slut fann den. (TACK Sportsson, Kungens Kurva)
Bildförstoringar till begravningen av min bror. Då vi ska ha fotoutställning och dricka champagne.
Busskort till stora sonen.

Ja, det var väl typ det..?

Har under denna shoppingrunda som tog 2-3 timmar vid ett tillfälle suttit på golvet på Claes Olsson och djupandats, stått mitt i Skärholmens centrum och gråtit, såväl bråkat som kramats med stora sonen.

Ska det vara så här? Jag tror ärligt talat vi inte är så många med de här problemen. Vad fan, det är väl bara att åka och handla? Nämnde jag att jag liksom ömsom skjutit på och laddat för att göra det här under hela veckan? Och att jag har haft två vänner som kollat att jag gjort det....

Ja, jag gjorde det åtminstone. Jag får väl klappa mig själv fint för det.

Sen blev det gymet. En timmes konditionsträning som var ljuvlig. Bara jag. Alltså jag känner mig ensam på gymet. På det bästa av sätt. Ingen stör, jag har min musik, ingen telefon. Bara jag.

Sen hem. Yoga.
Djupandning ska jag göra i tio minuter. Det bara går inte. Jag vill slåss, skrika, gråta, hoppa omkring. Min kropp vill inte alls fokusera på tredje ögat, andas och köra mantra.

Jag klarade tre minuter. Sådär, va.

Sen lite ryggflex. Bra.

Avslutar yogan med "Lugna hjärtat" meditation. Mycket bra.

Jag har i alla fall yogat ett pass. Det får vara en planta. Varför kunde jag det i dag? Jag bestämde mig för att det var viktigare än att städa. Att jag kan behöva så mycket balans som möjligt inför de kommande dagarna. Det är begravning på måndag och jag åker till Arvika och familjen där i morgon. Snällt av mig att vilja ge mig balans, tycker jag.

Nu ska jag laga mig nån mat oxå. Ännu en planta. Det blir mycket vattnande i dag. Även här för att det känns viktigare än städningen.... Och för att jag ska gå framåt, uppåt. Inte stagnera.

När jag tränade så for mina tankar i 180. Snälla mot mig i bland, dumma mot mig i bland.

Jag kan bara styra mig själv, men det innebär inte att allt ligger på mina axlar...

I conjure up the thought of being gone
But I'd probably even do that wrong
I try to think about which way
Would I be able to and would I be afraid
Cause oh I'm bleeding out inside
Oh I don't even mind

It's all your fault
You called me beautiful
You turned me out
And now I can't turn back

I hold my breath
Because you were perfect
But I'm running out of air
And it's not fair

I'm trying to figure out what else to say
To make you turn around and come back this way
I feel like we could be really awesome together

I would never pull the trigger
But I've cried wolf a thousand times
I wish you could
Feel as bad as I do
I have lost my mind

It's all your fault
You called me beautiful
You turned me out
And now I can't turn back
I hold my breath
Because you were perfect
But I'm running out of air
And it's not fair

DMDG

Mums. Det är vad jag skriver till ME på chatten när jag landat hemma. MUMS. Skriver jag sen. Om att dansa med fingrarna på Dave Gahans mage....

Har varit på konsert. Depeche Mode. Igen. :)

Jag tillät mig njuta av Daves höftvickningar, extremt sexiga mage, vansinnigt attraherande, ack så androgyna utstrålning... Gubbe? Jag skulle vara hans groupie anytime. Alltså, de där linjerna.. från magen ner i.. Ja, ni hajjar...

Lilla sonen var bortlejd några timmar. Stora sonen skulle komma hem direkt efter repet.

Icke så.

Ringer, ringer, ringer.. i flera timmar. Till slut svarar han "Hej moder!" " Hej lilla barn.. Var är du?" " I Skogås och tittar på råttor" säger han glatt.

"Du har glömt din lillebror..." säger jag. "Du skulle ju hem direkt efter repet."

"Min lillebror..." säger han inte alls lika glatt. "Oj... jag glömde.. bäst jag skyndar mig hem. Han gillar ju inte att vara ensam"

Jo. Nä.

Båda sover sött när jag kommer hem.

Jag tänker på Daves mage. Ska försöka fortsätta med det ett bra tag till.. Det är de skönaste tankar jag haft på väldigt länge.

Helt isolerat från allt annat är jag väldigt glad över att jag kom i väg på det här. Grymt bra platser hade vi också ;)


There'll be times
When my crimes
Will seem almost unforgivable
I give in to sin
Because you have to make this life liveable
But when you think I've had enough
From your sea of love
I'll take more than another riverfull
Yes, and I'll make it all worthwhile
I'll make your heart smile

Strangelove
Strange highs and strange lows
Strangelove
That's how my love goes
Strangelove
Will you give it to me
Will you take the pain
I will give to you
Again and again
And will you return it

There'll be days
When I'll stray
I may appear to be
Constantly out of reach
I give in to sin
Because I like to practice what I preach
I'm not trying to say
I'll have it all my way
I'm always willing to learn
When you've got something to teach
And I'll make it all worthwhile
I'll make your heart smile

Pain will you return it
I'll say it again -- pain
Pain will you return it
I'll say it again -- pain

I give in
Again and again
I give in
Will you give it to me
I give in
I'll say it again
I give in

Mixat

Det finns nog ingen som behandlat mig så väl som du gjorde.
Det finns nog ingen som behandlat mig så illa som du gjort nu.
Så om jag skulle köra dig i en mixer skulle du bli som så många andra bara då?
Fast mer flytande....

Var hos terapeuten i dag. Har tid i morgon också, här jobbas det för fullt.

Minns ni självklar katt? Jag ska ha den bilden att sträva mot. Att jag ska bli mer och mer så.
Och jag ska ha ett snöre från mina känslor till katten liksom.... Och inte bara gå på känsla eller bara på intellekt och inte alls mycket på grupptryck. Göra medvetna val och gå framåt.


Jag har fattat att jag inte gjorde riktigt allt tvärtom, som jag hoppats, den här gången heller. Även om jag kom en bra bit på vägen. Jag har nämligen återigen hållt igen när min intution sagt mig annat. Fast kanske spelar det mindre roll inom just det här.... Jag vet inte. Jag vet ju inte vad som hände!! Och jag kan inte ändra på det som varit. Jag kan bara se framåt ved det gäller det och vara ännu mer medveten om jag riskerar att begå samma misstag igen. Vaken, och inte lägga så mycket energi på att analysera andra människor utan mer mig själv. Det är ju där jag kan åstadkomma förändring.

En tanke eller två ägnades också åt att man kan vara på nivåer där man inte är redo att ta de stora kliven. Att man inte kan fast man kanske på riktigt vill. Inte är där liksom.

Äh, jag tar en gammal Lisa. För det jag skrev här sen vågar jag inte lägga ut idag...

Jag vill inte förklara mig
vill inte stå upp för mina ideal
inte heller försvara mig
vill varken vara svår eller hal
så vad vill jag då
det är enkelt att förstå
jag vill bara sitta här med benen i kors
och varför vill jag det
det är inte svårt att se
för att du sitter bredvid förstås

Jag vill inte beveka dig
att göra någonting du inte vill
men inte heller förneka mig
och påstå att jag inte duger till
så vad vill jag då
det är enkelt att förstå
jag vill bara sitta här med benen i kors
och varför vill jag det
det är inte svårt att se
för att du sitter bredvid förstås

Jag vill inte stressa dig
och jag vill inte pressa dig
men jag vill säga högt och klart
vad jag finner underbart
och du är det skönaste jag vet

Gammal Goding, va.

Bara kände för att lägga in den här. Gammal fin,va.


I want somebody to share
Share the rest of my life
Share my innermost thoughts
Know my intimate details
Someone wholl stand by my side
And give me support
And in return
He’ll get my support
He will listen to me
When I want to speak
About the world we live in
And life in general
Though my views may be wrong
They may even be perverted
He’ll hear me out
And wont easily be converted
To my way of thinking
In fact he’ll often disagree
But at the end of it all
He will understand me


I want somebody who cares
For me passionately
With every thought and
With every breath
Someone wholl help me see things
In a different light
All the things I detest
I will almost like
I dont want to be tied
To anyones strings
Im carefully trying to steer clear of
Those things
But when Im asleep
I want somebody
Who will put their arms around me
And kiss me tenderly
Though things like this
Make me sick
In a case like this
Ill get away with it