En hylla färdig.

Ja. Vi äter mycket sånt. Vegetarian, va.

Sonen röjer!

Jul

Många bloggar svämmar över av jul. Eller beskriver julpyntande. Och
pyssel. Och på Facebook kryllar statusar av Lussebullsbak och
adventsfikor. Idag har jag och stora sonen julpyntat. Ni ser det hela
på bilden. I övrigt har vi storhandlat inför fest på fredag och
julpysselsbak på lördag (första gången jag ska träffa "nye
svärfar"!). När vi kom hem med de åtta kassarna mat och Sonen skulle
packa upp det fick han fnatt. Fnatten bestod i att han rensade
skafferi, kylskåp, andra skåp i hela köket under två timmars tid.
Helt på eget initiativ och riktigt, riktigt snyggt gjort. Han gav mig
energi som sjutton och jag gjorde en massa saker som hängt över mig i
flera månader. Man ska vara två. Det är ju det jag säger.

Listad

Jag kan inte sova. Nu igen. Jag kan sova på morgonen, men då får man
inte enligt samhällsnormen. Försöker med att sova middag, då jag
är så trött att jag vinglar in i och tappar saker. Lägger mig...
Slappnar av... Inte. Får hjärtklappning och det är kört. Är för
trött för att få något gjort. Förrän det blir kväll. Då kan
jag, då orkar jag. Skyndar, skyndar så att jag ska hinna göra allt
innan jag måste gå och lägga mig! Adrenalinpåslag blir det som
sitter på min sängkant. Inte ett dugg sövande ska jag be att få
tala om.

Så här håller jag på. Och har sjukt mycket att göra. Har nu fyra
stycken "att göra listor" som jag försöker fräsa mig igenom.. Men
helst vill jag på dagen helst bara använda dem som täcken.....

Frö

En liten stund, några andetag. Med dig glittrande kan jag släppa
taget ett slag om den rostiga ledstången som skavt mina händer så.
Jag låter lite trygghet bubbla mot din hud och stänger en dörr eller
två om labyrintens mörkare gångar.

Du säger att jag ska låta det få vara så bra som det är. Jag gör
det. Några andetag gör jag det. Det finns ett vi, inte bara med ord,
jag såg och kände det igår. Skratten värmer i det gnistrande och
jag håller i glädjen lite mjukt. Vi kommer närmare och jag är ett
frö som vill gro. Med näring kan jag det, får jag det kan jag låta
kapseln spricka.

Bra jobb

Stora sonen gör ett bra jobb. På jobbet och i livet. Jag älskar
honom så att jag nästan går av på mitten. Han gör något helt
fantastiskt och han ÄR helt fantastisk.

Och han har lika sjuk humor som jag. Jag är galet lycklig över att
han finns i mitt liv. Det gör allt mer värdefullt. Och det är
tamejsjutton aldrig händelselöst!!
Om ni tänker er liksom scenariot på bilden, där den Stooooora Hajen
tar den Lillaaaa Fisken... Gånger 100 och i IRL så har ni veckans
händelse i ett nötskal.

Kärleksmonster

De finns här och kryper fram ur vrårna eller står och skriker på
mig från Dramatens scen. Monstren. Kärlek som smärta, kärlek som
driver, kärlek som luft att andas och inte vara utan. Och så monstren
som förstör. De som kryper så försiktigt och får mig att leta
bland ord och leder mig bort från det viktiga. De som skriker högt
och låter mig få veta att jag aldrig kommer att bli fri. Monster som
inte låter mig få en lugn stund, utan som jagar mig alla vakna
timmar. Får jag andas en liten stund, som i alldeles lugn? Snart
slingrar sig en tanke fast och drar mig med på mina egna tankars
virrfärd och inget lugn finns att se.

De är ett otyg som jag vill få bukt med. Jag vill inte att de ska få
förstöra något mer. Aldrig mer. Men de är redan här, söndrar mig
och skrämmer....