Superkraft

Ängeln hörde min Stora son förklara och beskriva sin diagnos för hennes 10-åriga son;

-Har du sett X-man?
- Ja, absolut!
- Då vet du vem Wolverine är?
- Jaaa, han är ju den coolaste.
- Ja, visst är han! Han har ju superkrafter, eller hur? Att han har utfällbara klor på händerna och kan läka sig, till exempel?
- Ja, han är värsta coola!
- Min ADHD är min superkraft, förstår du. Du vet ju att jag kan bygga saker väldigt enkelt och kan se system i det mesta. Jag kan spela alla instrument och jag kan göra saker jättesnabbt!
- Ja, du är bäst på att bygga, du har lärt mig massor!
- Men har du tänkt på en sak med vissa superkrafter? Som Wolverines utfällbara klor, har du tänkt på att det måste göra jätteont att fälla ut dem rakt genom huden?
- Nä, det har jag inte tänkt på....
- Men det måste göra ont. Och så är det med superkrafter, de kan ha baksidor. Sånt som är svårt med dem också. Och man måste lära sig när det är bra att använda dem och när man inte kan göra det. Kan du tänka dig Wolverine blåsa upp ballonger på ett barnkalas med de där klorna utfällda..??
- Ha, ha! Näee, det skulle ju inte gå alls!
- Precis så är det med min ADHD. Den är verkligen en superkraft, men ibland gör det lite ont och ibland passar det sig inte alls att använda den.


Att min son ser det på det här sättet och att han kan förmedla det så att ett barn förstår det gör mig glad på så många sätt. Han har sådana resurser och äntligen ser han det själv!

Vackel

Det blir inte som jag vill och det är inte bara du som är rädd! Nu sitter jag här helt jävla ensam.

Fast inte så länge, visade det sig. Det kom ett monster och slog sig ner och ba "Tjena! Vill du ha sällis? Jag hänger gärna en stund".

Och nu ska jag försöka undvika att bli våldtagen av ovan nämnda monster.

Omärkligt

Utan att ens märka det förrän efteråt så har jag suttit och
väntat. Igen.

Men nu är jag arg. Undrar om det håller i sig?

Ordning

Om man skulle ta tag i meditation, träning, alkholvanor, sömnproblem,
rökning, jobbet och ekonomin nu också?

Ellä?

När jag känner mig stark

DBT

Nu har jag gått i dialektiskt beteendeterapi, DBT, i 9 månader. Lika
länge som en graviditet varar. I tisdags fick jag veta att jag kommer
att fasas ut ur terapin så sakteliga. Att jag i slutet av sommaren ska
sluta i färdighetsträningen med gruppen och till hösten bara gå i
individualterapi 1 gång varannan vecka.

Separationsångest!

Jag fattar ju att jag inte kan gå där för alltid. Och att
anledningen till att jag ska sluta är att jag börjar bli "duktig" på
att använda de färdigheter jag fått. Jag har efter de här
månaderna fått så oändligt många nya, bra verktyg. Byggt nya
strategier, blivit starkare, fått aningens bättre självkänsla till
och med. Men att jag efter sommaren ska gå från 16 timmar terapi i
månaden till bara 2 känns ju urläskigt!

Men se där, strax efter att jag fått veta det kickar färdigheterna
in, jag använder dem utan att tänka på det förrän efteråt. Och
jag tänker på att det att jag fick möjlighet att gå i den här
terapin är det bästa som hänt mig på många år. Och att det är
så himla synd att det finns så få DBT team i Sverige.

Jag är otroligt glad för mitt team av psykologer och terapeuter och
inte minst för min grupp. Underbara, kloka, kämpande människor som
jag lärt mig massor av och som stöttat mig enormt. Jag undrar om inte
vi är den mest kärleksfulla DBT gruppen ever..? ;)

Vi i gruppen har träffats 3 timmar i veckan och det är ju mer än vad
man träffar de flesta av sina vänner. Det kommer att bli tomt. Men
jag är glad om jag kan gå vidare.

Idag har jag känt mig stark. Och jag tackar DBTn för att jag tar bra
beslut bra mycket oftare nu än för ett år sen. Jag vill vara kvar
på den här banan, lära mig ännu mer. Jag vet att jag kommer att
behöva det jag har lärt mig i resten av mitt liv. Jag är inte
"frisk". Men jag har fått en stor, fin verktygslåda med verktyg att
använda för att kunna leva ett liv av hög kvalité. Jag avser att
fylla den lådan med ännu fler verktyg och öva och öva mig på att
använda dem så att jag blir en hejare på att snabbt plocka upp rätt
verktyg i rätt sekund och använda det väl. Jag ser varje dag
resultat, jag mår bättre och får ett bättre liv av att använda det
jag lärt mig. Direkt belöning, liksom.

Jag är otroligt, otroligt tacksam.

Känner

mig jäkligt nöjd med mig själv idag. Dessutom skiner solen!