Om man öppnar mig är det nog lite som när man öppnar en kartong från IKEA. Det behövs en del verktyg för att få i hop allt och en beskrivning för att veta hur man ska vända delarna. När man är klar är det ett par delar över, men jag funkar ändå.
Jag var hos min nya terapeut i fredags. Fick en läxa. Eller två egentligen, men den ena gör jag redan och det är att hålla koll på ungefär var jag är på måbraskalan varje dag och försöka komma på varför jag är där jag är. Men den andra läxan var att fundera ut hur jag, om jag är..låt säga på 5.0 på en 10 gradig skala, kan komma upp till 5,5. På den här skalan är 0 där jag var den fredagen i somras på köksgolvet och 10 någonstans där jag trologen aldrig befunnit mig.
Hon frågade mig om hur det skulle märkas om jag en dag vaknade upp och ett mirakel har skett och jag är helt utan de problem jag i dag tampas med. Svår fråga. Men jag kom på några grejer. Eller en stor grej om man sammanfattar; jag skulle inte vara så självdestruktiv. Jag skulle inte röka, inte fastna på FB före frukost med barnen, inte göra mig liten och/eller hålla mig undan, inte vara kvar i saker som bryter ner mig. Ge mig i väg från saker där mitt förnuft skriker "spring, Julia, spring" men jag ändå är kvar.... lite så. Och så skulle jag yoga och träna. Förstås.
I dag är en dag när jag nog ligger på 5,0. Tror jag. Himla svårt, jag kan ju fara från 2,0 till 7,0 på nån timme bara. Påverkbar och rubblig. Och sen från 7.0 och ner igen lika snabbt. Stabiliteten är väl inte på topp.
Med en hud helt tom och öppen
ord i lager som väntar
Skratt inbäddat
i längtan och hopp
Trycker jag ner
för att inte vara i vägen
för mig eller livet
brådskar tror jag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar