feberyra

Först nåt kul (för mig i alla fall): Min blogg har haft 515 besök sen starten 19:e augusti. Jag är hela tiden så himla nyfiken på vilka som läser. Jag vet typ ..5 som följer den. Men det är 10-40 som läser den varje dag! Amazing. Undrar vem som vill läsa förutom de som känner mig väl? Sen visar det sig att det visst finns folk som inte känner mig så väl som läser den, och faktiskt en å annan som inte känner mig alls som gör det.

Mmm, jaha. Jättesjuk. Typ influensa? Gör ont överallt. Var ute i fredags och hade skoj som sjutton, trodde lördag morgon att jag bara var grymt bakis, men nej... feber får man ju inte av whisky... Det var länge sen jag var så här sjuk. Hemskt trist. Och hemskt mycket tid att tänka. Men ingen kraft till allt det jag skulle göra i helgen. Alla dessa kartonger och möblering och sånt.

Egentligen skulle jag vilja skriva om hur lurad jag känner mig, hur arg jag är, hur typiskt det är med saker. Men jag vill inte framstå som bitter och trist. Om jag står på ett berg och skriker "Lura mig inte!!!!" hur kan man få för sig att ändå göra det då? Hur många fega människor ska jag behöva träffa i mitt liv? När ska jag lära mig att det är det? Fega människor, alltså. Är det bästa att inte tro på nån? Men jag är för glad och naiv för att inte göra det, det är nog bara att gilla läget. Någon gång kanske det lönar sig. För varje gång jag blir lurad så blir jag nog snäppet mer cynisk ändå, vare sig jag vill eller inte. En sak som är extra skrämmande i detta är när folk faktiskt tror sig vara så mycket mer modiga än de i själva verket är. Undrar om jag också tror det om mig själv?

Nu skrev jag ju om det ändå... jaja. Jag får väl vara bitter och trist då. Jag är i alla fall ärlig. Med all feber som yr runt i kroppen vill jag helst gråta en skvätt också. Över halvsanningar och osanningar och besvikelser. Och saknad och annat elände. Visst blir det trist när man är sjuk.

Fast jag vet ju också att jag alltid kommer att ge mina medmänniskor stort spelrum... naiv och blåögd som jag är ;) Jag förlåter väldigt lätt.

Och det låter ju som att jag blivit lurad miljarders gånger. Det har jag inte alls. Bara två på rätt kort tid och båda gångerna av någon som jag uttryckligen bett om ärlighet i från och faktiskt trodde jag fick det. Ett tag. Tills jag insåg. Jag är naiv, men inte dum.

NÄ, nu till lite roligare saker! Jag har äntligen köpt en cykel till lilla sonen!
Det var banne mig på tiden! Han har fått två cyklar stulna, den stackaren. Men nu så. Nu kan han börja cykla till tåget på morgnarna som han så gärna vill. Sötis. Han tror att bion i måndags var den födelsepresenten han skulle få, men tada! det kommer att stå en cykel med rosett på här när han är åter på torsdag :)

Stora sonen ska på middag hemma hos flickvännen i kväll. För första gången. Med flickvännens mamma och hennes pojkvän. Han är nervös och vet inte vad han ska på sig och hur han ska ha håret... tuppkam, spikes....

Nu har jag genom att ligga i soffan och ropa instruktioner åt sonen hjälpt honom att klorinbleka ett par jeans. Och jag funderar på att ta en dusch och släpa mig en trappa ner och bli lite omhändertagen.... få te och ligga i en annan soffa än min. OM jag gör det så blir det ytterligare en märklig sak jag gör denna helg.