Jag kommer inte att kunna beskriva hur det här har varit.... Inte återberätta det som sagts, skojats om, de dråpliga kommentarerna, varför det var så roligt, våra galna skämt, alla unika händelser, allt som har hänt den här helgen. Men jag kan berätta lite om hur det känts. Jag vet att jag kan ha roligt och leva järnet utan att veta allt. Faktiskt utan att inte veta något alls. I fredags ville mina fötter inte sluta dansa och min röst inte sluta sjunga, så jag lät dem fortsätta så länge det bara gick.
Jag har inte sovit mycket den här helgen. Inte alls. Men nu är det bara därför att allt roligt tagit tiden från sömnen, inte för att jag inte kunnat sova. För när jag har lagt mig så har jag sovit som vaggad av glädje, trygghet och kärlek!
Jag har låtit mig vara barnslig och öppen och bara, bara mig själv. Jag har varit nöjd med mig som jag är och glad över mitt sammanhang. Jag har inte ångrat, inte grämt, inte förfasat mig.
Om jag med ett ord skulle beskriva vad jag gjorde i går kväll och i natt så måste det ordet bli: skrattat. Jag har skrattat så jag har skrikit, länge, många gånger. Jag har skrattat så att jag var tvungen att stampa med fötterna och vifta, det var så mycket skratt som skulle ut så att kroppen inte hann med att leverera ut det i luften. Jag har skrattat så att tårarna sprutat, så att jag inte kunnat andats. Och vi var många som skrattade, hela tiden. Det var en helt ljuvlig kväll och natt med allt skratt :)
Jag låter det vara bara så här. Det här var helt underbart.
Bilderna föreställer dels lappen där det nu mycket, mycket välanvända uttrycket "Jag vet fan inte alls" såg dagens ljus i det här sammanhanget, dels en bit carpaccio i en ljuslykta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar