Onöjd

Alltså, jag är inte sådär överväldigande glad. Fan. I bland hjälper det att tänka efter lite vad som finns att vara tacksam för och skriva lite här. Testar. Har häftat fast halva strumpor på en mössa, det blev en del av lilla sonens hunddräkt. Jag är så fruktansvärt, in i märgen, benen, magen, hjärtat trött. Har jobbat, hämtat mitt nya körkort på posten i Västberga (konstigt ställe att ha en post på där bland bilföretagen). Jag har varit utan giltigt körkort i en månad. Det har gått bra, tack. Så nu hämtade jag då äntligen det nya, sista dagen för uthämtning. Det som var roligt med det var att jag ser bättre ut på fotot taget 2009 än på det taget för 10 år sedan. Alltid nåt.

Sen handlat, fixat mat, stora sonen sjuk och ämlig. Jag bara trött och vill bädda ner mig och inte tänka.

Jag känner fortfarande av influensan, ont i halsen och hostig. Och så trött. Men det beror nog också till stor del på att jag sover på tok för lite på nätterna. Det skrämmer mig lite. Det var så den stora kraschen började.

Fortsatte jakten på min nya terapeut i dag. Jag fick en remiss till henne i juli. Då hade hon semester och det sas mig att hon skulle kontakta mig i augusti. Var på återbesök hos min läkare i slutet av augusti och då hade terapeuten inte ringt mig. Läkaren skulle kolla. Nu är det oktober and I am on my own, så att säga. Försökt få tag på min läkare några gånger under de senaste två veckorna, men fått tji. I dag såg jag till att få prata med mottagningen åtminstone. De hade inget nummer till terapeuten. Men jag fick ett efternamn. Så i morgon fortsätter jakten. Tur man ändå mår relativt bra så man orkar se till att man får hjälp när man mår dåligt.

Vänner har kommit med en massa förslag på trevliga och roliga aktiviteter att ägna kvällen åt. Jag har tackat nej till alla. Ångrar mig samtidigt som jag känner att jag inte skulle orka. Fast liksom behöva för att bli gladare, för jag blir ju glad av mina vänner och upptåg med dem. Bangade en dejt också. Fast det vet jag inte om jag behöver nån å andra sidan.

Nu är det sjukt mycket jobb på tapeten också, resor och annat. Och på tal om resor. Jag har bokat en. Visst känner jag av flyktinstinkten, för jag håller redan på och bokar nästa efter denna. Men jag vet inte vad jag skulle fly i från då.. har ingen person att bespara från mig. Det skulle vara någon ny grej då som jag flyr från (kan det vara flyttkartongerna och den ofärdiga lägenheten?). Får väl ta det med terapeuten om hon vill ha mig.

Eller så kanske jag bara vill sola, bada och hänga med min familj och sen festa i Bangkok och träffa vänner och sen bara åka till Portugal och surfaaaaaaa för att jag älskar det!! Kan det vara så? Jag är ju en glad och spontan och impulsiv och rolig människa på riktigt, eller hur?

Och bra. Jag är ju bra!

Jag behöver nog bara lite surf och lite hav. Att vara där på brädan och inte kunna ägna en tanke åt något annat än att bara vara där och då. Inte tänka på om man duger, hur man ser ut, vad man sagt rätt eller gjort fel. Bara där. Med havet och den överhängande risken att göra en nosedip eller på något sätt slå sig hårt om man tappar fokus. Det är grejer det! Adrenalinet pumpande när man försöker fånga vågen och lyckoruset när man gör det. Och den härliga saltvattensbaksmällan när det plötsligt forsar vatten ur näsan på en fem timmar efter surfet. Gärna när man sitter på en restaurang. :)

Ah, jag blev ju gladare nu. Skriva om surfet. Det ska jag göra någon mer gång.

Fortsättning följer.....