torsdag 8 oktober 2009
cykelycka
I natt låg jag på balkongen och tittade på månen. Igen. Det har varit många månnätter den här veckan. Fint. Jag klädde av mig feberns tunga stickiga ickepassande kappa mitt på dagen i går och är nu på väg tillbaka. Under månens sken tänkte jag på saker jag är tacksam för.
I morse vaknade jag med ett ryck. Allt for upp på mig utom mitt högra ögonlock. Det satt tvärfast. Uääk. Hade fått ett mess som jag inte kunde läsa förrän jag blött upp ögat, liksom. Hmm, ännu ett svinsymptom, månne? Både jag och sonen hade försovit oss. Var är min väckare...?
Jag tog mig i väg på förmiddagen för att träffa stora sonens läkare. Det var ett märkligt möte... Hon undrade om jag, lärare och sonen var överens om att han har de svårigheter som psykologen kommit fram till. Vi sa ja. Så behövde hon faderns telefonnummer, vilket hon fick. Det var allt. Nu ska jag åberopa vårdgarantin för att sonen ska få komma till nåt center i Liljeholmen. Jahapp.
Han har fått ett nytt schema i skolan, mer anpassat för honom, men lärarna har svårt att ge honom det han behöver... Efter höstlovet ska han läsa kärnämnena i en liten grupp. Håller tummarna...
Lilla sonen kom hem i dag. Myyys. Cykeln stod beredd klädd i omslagspapper och väntade på honom. Lyckan var total! Hans frihet! Han stack ur direkt :) Cyklade först till ena grannen och sen till andra. Fick jag reda på via Facebook innan han ens kommit tillbaka hem. Och mina barn satt kavr vid köksbordet och pratade och skrattade efter middagen i dag. Min lycka kan knappt vara större än då!! Tra la la la!
Så, dagen har varit rätt bra på många sätt. Jag mår bättre, stora sonen har pluggat inför sitt NO prov, lilla är supernöjd med cykeln.
Bara en endaste besvikelse so far i dag. Ännu en smäll på tilliten till den där ex mannen i våra liv (mitt ex, men barnens man, alltså inte pappan.. äh, ni hajjar ju)..spoff. Spläfs. Att man bara orkar göra saker så mycket svårare än vad de är... i stället för att bara ha skoj. Och såra på vägen. Och inte bara mig, det är det värsta. Grrr...
Nu ska jag göra ett sovrum till lilla sonen och natta honom. Det vill säga, röja en bit av vardagsrumsgolvet åt honom... Snart, snart ska det nog bli ordning här.. hoppas jag. Jo, men det blir det. Inte i morgon, inte i övermorgon.. Men snart!
Etiketter: vägen upp, barn, blaj, vänner
barn,
tacksamhet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar