lördag 10 oktober 2009
ko(m)påis
Har väl kanske en bit kvar på vägen tillbaka....... Var på en tjemiddag i går. Grymt trevligt och roligt. Tjemiddag med "Karlskogaflickvännerna" där vissa också numera är fruar. Jag är enda exet, dock.... Våra pojkvänner tillhörde samma gäng och vi lärde känna varann så och hade den enorma turen att våra pojkvänner hade/har grymt bra smak. Vi fann varann direkt, en efter en och skapade ett eget sammanhang. En av dem är en av mina allra bästa väninnor som jag har kontakt med varje dag och har rest tillsammans med flera ggr, tex.
Men kanske är dagens resultat lite en "baksmälla" från i går. Mitt "citysingeldejtande" känns inte alls så lockande, jag känner mig mest ensam. Trött på att dra själv. En riktigt dålig dag i dag. En dålig natt i natt. Sov knappt något på natten, dock på morgonen. Väcktes av vän, släpande mig till Aspudden för frukost, stora sonen följde med. Här kom lite liv in och klappade på mig.
Sen åkte jag ensam ner till Liljan för att gå på systemet. Åh, vilket dåligt beslut! Ingen parkering, dumparkerade, gick in på systemet.. det var hur mycket folk som helst. Andningen slutade fungera, kom i korta stackatoryck, väldigt grunt. Svetten formligen sprutade inom loppet av 5 sek. Benen skakade. Vände, gick ut, åkte hem. Misslyckandekänslan total. Lyckades hållas uppe (gråten lugnade sig) av chatt med vän. Bekräftelsebehovet enormt. Dåligt att jag är ensam just nu. Finns inget jag orkar ta tag i av det jag borde. Det får va till sen.
Lilla sonen har spelat golf i dag. Undrar vems barn det där är egentligen...? Golf..? Ja, han gillar det. Han är på väg hem nu och det känns bra. Ska rycka upp mig. Vi kanske kan göra ngt som är vettigt här. Få det lite mer till ett hem. Sen finns ju mitt fluff där längre bort på gatan. Vi kanske ska dricka glögg i kväll..? Jag är inte ensam på riktigt. Om jag tar ett par djupa andetag och höjer blicken så kan jag ju se det. Jag lägger in flera bilder i dag, mest för att visa mig själv... Japp.
Etiketter: vägen upp, barn, blaj, vänner
barn,
besvärligt,
vägen upp,
vänner
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar