Han gör. Som det här. Om ni inte redan vet det så är jag ett stort fan av Kent. Och Kentvinet smiter man inte bara in på systemet och får med sig. Om man säger. Och Kå är inte alls något fan av Kent.
Och en kväll när jag kommer hem från jobbet så står de här flaskorna där. Som en present bara sådär.
Jag vet inte riktigt hur jag ska möta hur han prioriterar mig, gör för mig, hur allt runt mig och i mig finns i hans tankar. Hans omtänksamhet. Hans kärlek och sättet han visar det på. Jag har aldrig mött det här förut och jag blir rädd för att inte räcka till.
7 kommentarer:
Men inte behöver du räcka till. Det vet du. Du är. Det är bra så. Väldigt bra.
Jag vill räcka till. Till och över. Rädslan för att vara fel kommer och går. Jag vill vila i det goda, men vinglar ibland. Som när alla berättar för mig vilken fantastisk tur jag haft, hur underbar han är. Och jag vet det. Jag tycker också att han är underbar, att jag haft tur. Men jag vill , lite ibland iaf, få höra att han haft lite tur oxå. Och det handlar inte om att jag fiskar. Jag vill att han ska ha det bästa.
Jag kommer att tänka på ett annat ord om kärlek - jag kan det bara ur den gamla bibelöversättningen - 'med samma mått som ni mäter, ska mätas åt er, ett gott mått, väl packat, skakat och överflödande' - det skulle vi väl önska, det överflödande måttet, både att ge och att ta emot. Jag tror att han haft haft tur.
Ibland tror jag att åtminstone han tycker att han haft tur. Och det är väl huvudsaken.
Kram!
Han har det bästa. Han har dej. Och du ger av det som är du. Det som han behöver. Vi behöver vara bra på att vara oss. Och aldrig bli bekväma och blinda. Då räcker det. Och vi räcker till. Det tror i alla fall jag.
Med min historia kommer jag aldrig någonsin ta honom för given. Tror inte bekväm heller, inte på det negativa sättet iaf. Jag ger och gör så gott jag kan. Kram!
Jag håller med Ann. Han har det bästa. Han har dig.
Men jag förstår din känsla. Så exakt förstår jag den. Min A är samma. Han gör. Säger inte så många stora ord. Men han gör. För mig gör han varje dag. Och jag skräms också för att inte räcka.
Skicka en kommentar