Livet går vidare. Eller springer, faktiskt.
Jag hinner inte blogga, läsa bloggar eller twittra. Jag är mitt i jobb, barn, kärlek och liv. Men jag saknar att skriva och känner mig konstigt utanför när jag inte har en aning om vad som händer hos mina bloggvänner. Jag saknar er. Men tiden räcker inte och de som finns här nära och behöver mig får företräde.
Bouppteckningen är klar. Villan har skrivits kontrakt på, kvar är besiktning och utflytt av resten. Vore skönt om det blev klart allt. Den tiden jag lägger på ångestlådan vill jag lägga på annat.
Och Stora sonen har byggt en banjo. Och köpt munspel. Det blir mycket musik här. Jag älskart. Livet. Och det har hänt så mycket gott i allt det röriga.
3 kommentarer:
Han är påhittig, Stora. Jag skulle aldrig kunna skapa en egen banjo. Men det är väl lika bra eftersom jag inte skulle kunna spela på den i alla fall.
Det är bra att läsa att det går bra för dig nu :)
Allting har sin tid. Men jag förstår din känsla. Att inte hinna skriva och saknaden efter att få skriva. Själv behöver jag nog vräka ur mej rätt mycket men det sitter fast. Ett tag till. Tills den det gäller är över på andra sidan. Kram på dej.
Jag förstår dig i känslan med tiden. Jag är här lite då och då. Och läser det du hinner skriva.
P.S. Vi måste ses snart. <3
Skicka en kommentar