Havet

Mina två stora söner har åkt till Thailand för att vara med familj och vänner där över jul. Jag, K och Iggy är hemma. Jag gråter mycket. Har ont i magen över att jag inte är med dem i Thailand. Försöker vara här och göra jul men mitt hjärta sliter i mig. Sliter och drar. Nästan tvingar. 

Idag den 22/12. Min födelsedag och Kå väckte mig med sång, frukost på sängen och underbara presenter. 

Mina tankar har idag dock inte varit så mycket här. Idag spreds Eddies aska i havet med vad som ska vara ett sista farväl. Hans fästmö Aim skrev till mig att munken hade sagt att nu ska vi inte gråta mer. Men jag har gråtit. 

Bilderna föreställer mina söner tillsammans med mina bröder i templet, min bror när han sprider askan av sin son i havet, dekorationerna och askan och blombladen, Chippen när han säger ett sista farväl. Min älskade unge.

Jag tror att det lite ska vara meningen att den värsta sorgen ska lägga sig nu. Det känns inte så för mig. Det känns som att något lurar... som att sorgen kan komma att bli större.