Inte så bra

Vaknade i morse med ett igenmurat öga. Fullt med var. Stängt. Gick
upp för att lösa upp det. Ackompanjerade med att hosta upp
moderiktiga gummistövlar.

Inte frisk. Inte ett dugg.

Fick tips om drömjobbet idag. Ett jobb jag bara så otroligt gärna
vill ha. Satte mig för att skriva ansökan. Grav prestationsångest.
Fick inte ner ett vettigt ord.

Inte bra. Inte ett dugg.

I morgon bitti tänkte jag ta en has. Inte en timmes träning, men dock
20 minuters hasning.

Jag håller tummarna för mig.

Delar av längtan

Vissa delar av min längtan är fysiska. Kropp, hud, händer, närhet,
läppar, doften.. Jag erkänner, jag längtar efter det.

Men åh, vad jag även längtar efter rösten, orden, gesterna,
skratten... Jag vill höra honom berätta saker, jag vill fråga, jag
vill bolla, berätta saker jag med.

Jag längtar efter alltihopa. Helt enkelt.

Rubbat basläge

Samlar ljusglimtar i rubbat basläge. Sjuk, febrig, och inkastad i
skottlinjen bland skvaller och lögner.

Gläds åt att barnen fixar en morgon på egen hand, Stora åker själv
till skolan för första gången (Lilla gör det alltid, sen han var 9.
De är lite olika, har jag sagt det..?)

Tappar mitt Visakort, Stora har slarvat bort terminskortet för länge
sen och glömt. Liksom glömt allt, även att smsbiljetter kostar
pengar. Han har åkt för 700:-. Går i taket.

Myser av fina, mjuka sms och landar efter ett par dygn med
självförebråelser och rädslor i form av tafsande monster. Gamla
erfarenheter gör att jag glömmer vem han är. Jag kom ihåg det
idag... Och han har verkligen inte gjort sig förtjänt av misstro
från mig.

Förvirrad försöker jag ducka och skydda och samtidigt ge skydd.
Riktar mig men försöker hålla mina kostnader nere i mesta möjliga
mån. Magen värker av ilska och maktlöshet.

Lyssnar förhoppningsfullt på Lilla som varit på Universitetet idag
och testat på experiment i Kemi. Kan det bli naturvetenskap för
honom? Kan inte låta bli att hoppas. Han har bestämt sig för att bli
meterolog. Det känns kul, men han kan ju ändra sig. Jag har ändrat
mig massor av gånger, men naturvetenskap är ju bland det roligaste
som finns.. Jag hoppas han håller riktingen.

Äter fel, hungrig av feber, trött oengagerad. Saknar min
morgonträning.( Den meningen trodde jag aldrig jag skulle skriva...)

Tacksam över kommunikation med vän som stängde mig ute ett tag, men
som nu låter mig vara med igen och tacksam över kontakten med min
fantastiska brorsdotter M.

Jag petar och drar för att få basläget i balans igen. Vinglar lite,
men hoppas och tror. Och ser och förstår.

Sjukling

Inser långsamt att jag är riktigt sjuk. Feber, halsont, värk i hela
kroppen och en ögoninflammation som extra bonus.

Och jag som hade en så bra plan för hur jag skulle hinna allt den
här veckan. Nu går ju det åt skogen...

Ordentligt, dessutom. Jag får på något sätt försöka fullfölja
ändå.

Rörig ordning

Hade svårt att somna i går, sov oroligt, sov för länge på
morgonen, fick huvudvärk.

Tänkte. Kände. Gör om, gör rätt.

Frukost med barnen, städar, ut till skärgården, ler för mig själv
i bilen på väg ut, andas havsluft, hämtar vän, hjälper vän,
båtfikar, sol i ansiktet. Får ett meddelande med ord som beskriver
mig som "väldigt vacker". Alldeles glad.

Hem, föste Stora ur soffan, skjutsade honom till klättringen, tog min
morgonpromenad (kl 16-17), hämtade Stora, dammsög, skurade, lagade
mat, pratade med Jo.

Oroar mig för en relation till en nära där jag står förvirrad och
undrande. Vet inte vad jag ska göra med det, om jag ska göra...

Går och lägger mig försent, fortfarande är saker lite röriga. Men
summan av röran i dag blev åtminstone att jag har hyfsad ordning.
Även om jag inte hann allt. Jag har en plan för hur jag ska hinna i
veckan. Det får vara gott nog så länge.

Bära

Idag har jag burit massor av ved och nu är vedboden rejält fylld
inför vintern!

Jag slet så att svetten formligen dröp, men jag belönade mig med ett
nakenbad i sjön när jag var klar.

Helt ensam med solens glitter i vattnet som enda sällskap njöt jag
verkligen. Det var den bästa stund jag har haft på länge... Helt
ljuvligt.

Nu ligger jag i sängen, lite öm i musklerna och gissar på rejäl
träningsvärk i morgon....

Jag saknar. Jag tänker på honom massor. Nu är det nio dagar kvar
till han kommer hem. Vi "hörs" varje dag via meddelanden, skickar
bilder, ljudklipp, filmsnuttar... Men jag har inte hört hans röst
eller sett honom i ögonen på flera veckor. Och jag saknar det!

Jag väntar på att han ska komma hem med lite skräckblandad
förtjusning. Nyfiken och glad och orolig. Rädd för att rubba
basläget, jag behöver det så väl. Men hur ska han få plats om jag
inte rubbar det? Om han vill ha någon plats?

Tänk om jag återigen kastar hjärnan i förväg, släpper allt och
inte tar hand om mig och ger järnet i något där jag utvecklar
beroende och föder bekräftelsebehov och osäkerhet? Eller om jag blir
så rädd för att göra det att jag inte släpper alls?

Men. Så. Jag ska inte gå händelserna i förväg. Jag vet ingenting
om vad som kommer att hända, vad han vill, vad jag kommer att vilja.
Så. En dag i taget. Den här dagen som är idag så saknar jag honom.
Så är det iallafall.

Magiskt å illa

Jag mår jätteilla, tror det beror på att jag åt massor av popcorn
till middag. ... Men måste bara säga att jag igår var på en
spelning med Loney Dear. Den killen och hans band är magiska på scen.
Det var helt galet fantastiskt! Jag visste ibland inte om jag skulle
skratta eller gråta, jag höll på att sprängas!

Om ni har möjlighet. Se honom live. På skiva är det inte riktigt
rättvist, den killen ska stå på scen.

Nu hoppas jag få sova bort illamåendet... Urrrk.