Ingen kommentar

I min rara lilla blogosfär, bland vänner och bekanta..... råkade jag häromdagen ut för något obehagligt. Jag blev upprörd som sjutton och har varit tvungen att sansa mig lite.

Jag fick en kommentar till mitt inlägg Från början till slut. En kommentar som jag aldrig, ens i mina vildaste, argaste fantasier skulle få för mig att publicera. Kommentaren handlade inte om mig utan om Exet. Nu var det inte så att det var själva innehållet i kommentaren som gjorde mig upprörd, då det handlade om saker jag sedan länge känner väl till. Jag vet om det för att jag fått det berättat för mig i förtroende och det handlar om ett förtroende med kunskap om en annan människa som jag aldrig någonsin skulle skvätta omkring i kommentarsform på bloggar hursomhelst.

Jag har funderat över syftet med den här kommentaren. Om det var riktat till mig i tron om att det skulle vara upplysande för mig? Men dels hade det väl då kommit på mejlen och inte som en kommentar och dels har då den här anonyma avsändaren fått det helt och alldeles om bakfoten hur relationen mellan mig och Exet såg ut. Totalt och rejält. Men nu var det en kommentar och inte ett mejl så jag utgår från att meningen och önskan var att jag skulle publicera den.

Det gör mig riktigt illa till mods när en människa öppet vill skada en annan och det känns särdeles kymigt när man försöker använda mig som kanal för sina skadande handlingar.

Vad ska man säga...? Skäms, människa. Det känns som rätt sak att säga, helt enkelt.

Vill avsluta det här inlägget med ett stort tack till alla er som skickar mig fina, omtänksamma och kärleksfulla kommentarer! Det gör det ännu mer värdefullt att skriva. Det är så det ska vara.