fredag 30 juli 2010

Lirkar

Han går och håller armen om mig. Vi går lite före flickvännen med hennes föräldrar. Incheckningen har gått bra, trots att biljetteringen blev klar så sent som i går!

Han lyssnar på mig när jag påminner om turerna när de väl landar. "Glöm inte immigration desks, ni måste svänga upp till höger där och igenom." Han nickar. " Du vet.. det är Thailand. OM inte chauffören kommer så få inte panik. Ni kan ta en taxi." fortsätter jag. Han lutar huvudet lite mot mitt. "Ja mamma, jag vet det. Det är inga problem. Jag fixar."

Bakom oss snäser flickvännen, som är nervös och stressad, åt sina föräldrar som förmanar. De snäser åt varandra, faktiskt. Sonen drar mig lite åt sidan och ställer sig framför mig. Han sätter upp händerna vid våra tinningar som för att avskärma allt utanför från oss. "Vi gör på vårt sätt nu, du och jag, mamma." säger han och ler lite bort mot snäsandet som för att visa att han är glad att vi inte snäser åt varandra. "Jag ska hålla reda på passet och ta hand om min flickvän." Jag ler tillbaka och tittar honom i ögonen där i den lilla tunneln han har gjort. "Jag älskar dig." "Jag älskar dig med mamma" De kvällar och dagar vi har haft för oss själva på sistone har mjukat upp allt mellan oss och vi är oerhört sams. Det jag egentligen är van vid.

Flickvännen med föräldrar har slutat snäsa och kramas och önskar härliga dagar istället. Allt frid och fröjd.

Vi står kvar och tittar på våra barn när de går genom säkerhetskontrollen. För första gången reser stora sonen utomlands utan mig. När de går in genom dörren ut mot gaterna lägger han armen om Flickvännen och klappar henne lite.

Han lirkar sig loss från sin mamma på det mjukaste av sätt nu. I bland är han verkligen den coolaste personen jag vet på hela jorden.

6 kommentarer:

Trollet sa...

Vilken underbar tunnel, vackert så det förslår.

JCMAS sa...

Kan erkänna att jag grät en skvätt när jag satt i bilen sen. Av stolthet, kärlek och rädsla för vad jag ska vara utan honom sen. När han har lirkat färdigt...

Ann sa...

Jag får en tår i ögat. Jag vet hur det känns. Men du...... du har alltid honom kvar, även när han har lirkat klart. Det blir bara lite annorlunda. Man vänjer sig. Det är härligt med vuxna färdiglirkade barn också :)

Anonym sa...

Fin han är! Ni är.
/ME

Y sa...

Mjuk, vacker lirkning, som får mig att både minnas och bäva :) Spara minnet av den. Och som Ann säger, det är vidunderligt med de färdiglirkade sedan. Var sak har sin tid.

Nova sa...

Finaste gudsonen!