Lirkar

Han går och håller armen om mig. Vi går lite före flickvännen med hennes föräldrar. Incheckningen har gått bra, trots att biljetteringen blev klar så sent som i går!

Han lyssnar på mig när jag påminner om turerna när de väl landar. "Glöm inte immigration desks, ni måste svänga upp till höger där och igenom." Han nickar. " Du vet.. det är Thailand. OM inte chauffören kommer så få inte panik. Ni kan ta en taxi." fortsätter jag. Han lutar huvudet lite mot mitt. "Ja mamma, jag vet det. Det är inga problem. Jag fixar."

Bakom oss snäser flickvännen, som är nervös och stressad, åt sina föräldrar som förmanar. De snäser åt varandra, faktiskt. Sonen drar mig lite åt sidan och ställer sig framför mig. Han sätter upp händerna vid våra tinningar som för att avskärma allt utanför från oss. "Vi gör på vårt sätt nu, du och jag, mamma." säger han och ler lite bort mot snäsandet som för att visa att han är glad att vi inte snäser åt varandra. "Jag ska hålla reda på passet och ta hand om min flickvän." Jag ler tillbaka och tittar honom i ögonen där i den lilla tunneln han har gjort. "Jag älskar dig." "Jag älskar dig med mamma" De kvällar och dagar vi har haft för oss själva på sistone har mjukat upp allt mellan oss och vi är oerhört sams. Det jag egentligen är van vid.

Flickvännen med föräldrar har slutat snäsa och kramas och önskar härliga dagar istället. Allt frid och fröjd.

Vi står kvar och tittar på våra barn när de går genom säkerhetskontrollen. För första gången reser stora sonen utomlands utan mig. När de går in genom dörren ut mot gaterna lägger han armen om Flickvännen och klappar henne lite.

Han lirkar sig loss från sin mamma på det mjukaste av sätt nu. I bland är han verkligen den coolaste personen jag vet på hela jorden.