Utan skav

Det här är annorlunda. Väldigt annorlunda. Därför så skrämmande mitt i allt det mjuka och härliga. Det är så enkelt och självklart och jag har inga om och men och inget skav att gömma mig bakom. Ingen ursäkt för att dra mig undan, hittar inga fel att fundera på. Jag lyfter på stenar, jag pillar och drar. Han lägger varligt tillbaka stenarna när jag ändå inte hittar något under och han håller i mina händer varsamt för att få mig att sluta pilla och dra. Han kommer med stora ord som jag drunkar i , för sån är ju jag..... Nu flyter jag omkring i dem och i blicken och i längtan och i viljan och bara tyngdkraften håller ner mig.