är bara en illusion, eller hur?
Jag har ett lugn, ett avstånd, en väntan som inte är smärtsam. Jag
har inte råd att slösa med mig mer nu. Jag tar när det bjuds, men
jag kommer inte att strida och kämpa. Inte för två. Inte nu.
tisdag 21 juni 2011
Vid regnbågens slut
är bara en illusion, eller hur?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Åh, jag förstår på något sätt så precis var du är. Det kan bli bra, det kan faktiskt bli riktigt bra detta att gå långsamt längst vägen bara.
Samtidigt är det i smärtan man är så levande emellanåt. Detta att känna för mycket... kanske väljer många bort det på ett så tidigt stadium att de inte ens är medvetna om valet.
Jag skulle vilja skriva en klokare, mindre rörig kommentar men hittar inte formuleringen, ville ändå ge mig till känna.
Kram
Kanske våra skatter finns närmare än så om vi kollar riktigt noga. Vad skönt att läsa att du inte slösar mer med dej. Att du är rädd om dej. Sparsam med det som inte är bra för dej.
Skicka en kommentar