Vilken dag..

Varit på IKEA. Det är en väldig utmaning för mig. Har hänt
oräkneliga gånger att jag bara lämnat vagnen/kassen och åkt hem
igen. Klarade det bra denna gång, med stöd av ME. Sen har jag
fortsatt möblerandet, rensandet, röjandet och städandet. Upptäckte
mitt i allt att jag skurit mig i fingret. Hade tydligen gjort det en
stund då, för senare har jag hittat blod både här och där.
Framförallt på de få ställen där jag verkligen städat och gjort
rent.

Trots att jag minst sagt haft fullt upp precis hela dagen och kvällen
har jag saknat Ettan väldigt, väldigt mycket idag. Och funderat på
det här med utymmet i mitt hjärta. O har fortfarande en stor plats
där. När Exet kom in i bilden fick O mindre plats. Och ännu mindre..
Jag trodde nog att Exet skulle ta platsen som mitt livs största
kärlek. Men vi hann aldrig dit. Dock tog Exet en jätteplats i mitt
hjärta och den var stor länge.

Med Ettan var jag nog lite mer cynisk. Tänkte att jag nog bara får en
så stor kärlek som den för O en gång i livet. Men sedan tog han
allt större plats. Exet och Os platser blev allt mindre.

Idag har jag dem där alla tre. Platserna har olika form och känslorna
är olika för dem. Men de är alla tre män jag hade för avsikt att
leva med resten av livet när jag gick in i relation med dem. Med O med
den största tilliten och tillförsikten varefter det liksom dalat...

Det finns en del av mig som fortfarande hoppas på det goda med Ettan.
När den delen visar sig surfar jag på känslan, ser den, känner den
och saknaden, men agerar inte på den. Jag hoppas att det kommer att
hända saker i mitt liv där ny plats bereds i mitt hjärta och där
den platsen kan få fyllas. Allra helst nästan helt och hållet hela
hjärtat! Att bara fylla på, utan att de tre männens (de tre fega
männen? ;)) utrymmen blir mindre ter sig som en omöjlighet. Då
skulle nog mitt lilla hjärta sprängas. Eller mitt stora?