Jag vill hjälpa, men tror inte jag kan. Jag vill backa, men vet inte om jag ska. Jag har börjat på en bana men vet inte om jag kan fortsätta på den när nya parametrar dyker upp. Jag vet inte vad jag kan lita på runt mig för jag har blivit ljugen för igen. Jag är insyltad, men inte den mest skadade. Jag har ingen rätt att uttrycka det jag känner är fel. Jag måste balansera och jag får inte låta gammal skada mot mig leda väg.
Jag vet vare sig ut eller in.
Och jag vill prata med Kå. Men han är långt härifrån och jobbar 15-17 timmar per dag. Jag får vänta. Och fokusera på annat.
3 kommentarer:
Det är så svårt - att bli ljugen för och om.
Hoppas du orkar fokusera.
Det är fruktansvärt svårt! Och i det här finns en slags omtanke och en mänsklighet som gör att jag inte bara kan avfärda hårt. Men det sårar ändå...
Bli ljugen för, i all omtanke eller välvilja eller i värsta fall av hemska skäl - är omskakande för alla kännande människor.
Men för oss som ramlat runt i oss själva och har svårt med litandet, kanske mest litandet av oss och vår person och vad vi känner, är det skakande och en omedelbar önskan att veta, förstå, komma förbi, sätter igång.
Nu, nu, nu vill man reda ut.
Förstå, snälla förklara!
Jag vet inte själv, vad som är rätt och riktigt i mig alla gånger och därför är det så av vikt att jag vet vad andra menar och tänker med sina handlingar.
Kram, och mängder med fler kram
Skicka en kommentar