Chefen

Måndag. Stressiga svåra möten innan jag kom till kontoret. Direkt in i nästa möte när jag kom dit. Klockan 15 hade jag fortfarande inte ätit lunch men slog mig ner vid mitt skrivbord med en kopp kaffe. Där stod en jättebukett med ett kort "Välkommen till din nya arbetsplats ! Från dina tjejer."

Jag blev tårögd. Jag blev inkastad hos dem bara några dagar efter Ms död och de har mitt i chock och kaos backat upp mig och jobbat på helt underbart. Och till råga på allt vill de ha mig där. Välkomnar mig. Jag måste i deras ögon gjort något rätt denna första vecka.

Och de presenterar mig för leverantörer och kunder som deras nya chef.

Det här nya jag hamnat i är mycket, mycket märkligt. Men på något underligt sätt är det delvis bra. Jag vill åka till jobbet trots att det är ett sådant kaos, trots att de är så svårt. Anledningen är egentligen enkel. Det beror på "mina tjejer". Det team vi är. Det är ju så jag vill jobba. Jag jobbar nu. På riktigt.