Jag är långt ifrån den perfekta flickvännen just nu. Så här ser det ut när jag "bara ska avsluta ett par grejer" en kväll. Han däremot är den perfekta pojkvännen. Hela tiden. Han lagar matlådor åt barnen, städar och tvättar och tankar min bil. Pussas. Blir inte arg när min revisor ringer mitt under fredagsmiddagen och jag måste gå ifrån. Pussas mera. Han är helt fantastisk banne mig. Jag ber honom om ursäkt. Jag tycker inte själv att det är ok så som jag beter mig just nu. Men jag måste, jag har tagit på mig att försöka rädda företagen och jag är skyldig enligt lag att förvalta dödsboet och se till barnens bästa.
På onsdag är det begravning. Jag är rädd för den. Jag har ingen egen sorg i det här. Det gör ont i mig för barnens skull och för hans mamma och syster. Det är min sorg. Och det tragiska i det. Som är så stort och mörkt att jag inte kan tänka närmare på det.
Jag vill att begravningen ska vara över. Jag vill att mina barn ska må bra. Jag vill att allt bara ska få vara bra nu.
2 kommentarer:
En stark önskan! Hoppas för er alla att det blir så bra det bara är möjligt.
Och sen är jag lite tacksam att det finns fler än jag som pryder golvet på samma vis...
Jag önskar ofta starkt. Och kommer ibland en bit på det. Hoppas ditt golv inte ser ut såhär för jämnan! Kram
Skicka en kommentar