Jag fryser och saknar Kås armar omkring mig och jag tror att jag pratat i telefon i 20 timmar. Mina änglar har varit här. Handlat mat, lagat mat, dammsugit, pratat med barnen när jag inte kunnat på grund av allt som måste roddas med. Det har varit fullt av folk här varenda minut, alla sängar fulla.
Jag går sönder inuti för varje tår mina barn fäller, jag svarar så gott jag kan på frågor jag hoppats jag aldrig skulle få, jag har fått höra Lilla beskriva hur han känner och se och höra Stora som en fantastisk storebror. Stora fyller snart 18 och jag tar med honom i det praktiska. Och känner hur jag gör rätt i det. Han är klok och han mår bättre av att veta och förstå så mycket det bara går.
Här finns chock och här finns tårar. Här finns sorg och ilska. Här finns frågor och rädslor. Men här finns också underbar vänskap, stark kärlek, närhet och trygghet. Jag och mina barn har de bästa människor jorden och livet kan erbjuda omkring oss. Det goda finns här och lyser med strimmor så starka att de klarar att slå sönder dödens mörka filt.
Jag är tacksam för det ljusa. Jag är tacksam för det nära. Barnen kryper upp hos mig, vi samtalar, vi delar och jag känner hur banden mellan oss stärks och ändrar form. Det här ger vår konstellation en lite annan form och den kärlek jag inte trodde var möjlig att den kunde bli starkare blir just det.
5 kommentarer:
Ta hand om er.
Åh nej! Vännen, många, många tankar hos er. Önskar dig all styrka i världen nu. Livet är så märkligt, får visst inte vara bara enkelt.
Kramar <3
Så svårt. Så många blandade känslor.
Och så den starka kärleken.
Många tankar till dig och din familj.
Jag hade inte läst det här.
Tänker på dig och dina barn,
kram Åsa
Tack alla ni som skänker styrka och era tankar.
De behövs....
Skicka en kommentar