måndag 30 september 2013

Att börja ta farväl.

Jag kom till templet i Mae Phim efter 15 timmars resa och med 2 timmars sömn på två dygn i bagaget. 

Det var mängder av blommor överallt och redan en hel del folk. Templet har varit öppet sedan Eddies död förra lördagen och varje kväll klockan 20 är det en ceremoni med munkar och det finns massor av mat till alla. Som alltid i Thailand. Vi kom dit redan kl 13. Kusinerna Alec och Ken skulle förberedas för att bli munk för ett dygn och på så sätt hjälpa Eddie att hitta rätt efter att han lämnat oss.

Jag tände min rökelse. Pratade med Eddie och försökte förstå. Tomhet började bubbla inuti. Och rädsla för att möta min bror. 

4 kommentarer:

Åsa Hellberg sa...

Vad oerhört sorgligt att läsa.

Y sa...

Min största kram. Åh jag tror mig kunna förstå er vanmakt och sorg. Att vilja backa tiden, att vilja slippa vakna om mornarna och påminnas.
Kärlek, styrka, omsorg till dig, till er. <3

JCMAS sa...

Tack för att du läser.

JCMAS sa...

Kram tillbaka.

Det är fruktansvärt att vakna till att han är borta.