Men så, för några år sedan, presenterade min äldsta bror äntligen sin ena dotter för mig. Och sedan dess har vi hållt kontakten. Hon har blivit en av de viktigaste personerna i mitt liv och jag kan prata med henne om allt. Fråga vadsomhelst och berätta allt. Hon är som min syster, så som en syster ska vara. Alltid min allierade, alltid förstående, finns alltid där. Jag förundras över det starka band vi byggt upp och den nästan dagliga kontakten vi har. Och jag är oändligt tacksam över den! Vi bor långt ifrån varann och vi är båda dåliga på att prata i telefon. (Jag pratar bara med Jo i telefon. Och det kan jag göra hur länge som helst) Det här har lett till att vi skriver till varann. Hela tiden. Gamla tidens brevvänner nu i en app i telefonen. Det är en väldigt speciell och fin grej att få en syster när man blivit vuxen.
söndag 12 oktober 2014
Syster
Min äldsta halvbror har två döttrar. Eller hade, säger man kanske om någon som inte lever längre? Mina brorsdöttrar är det iallafall. Den äldsta har alltid vetat om mig, jag är yngre än hon. Hon har valt bort att ha mig i sitt liv. Historien om varför är alltför lång att ta här och nu, men det är tråkigt. Den yngsta visste inte ens om min existens förrän för några år sedan, inte förrän strax innan min bror och hennes far gick bort. Historien om varför det var så är ännu längre. Men jag har fattat att det i så många familjer och släkter finns såna här historier, alltid fulla av missförstånd, sorg, ett visst mått av stolthet och/eller skuldkänslor. Och alltid är det barnen som står där och undrar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar