fredag 21 augusti 2009

saknar

Omfamna det som är gott, varmt och mjukt. Försök att inte låtsas om det hårda, det som skaver. Jag vill få säga "så här kommer det att bli" och injicera alla mina tankar och känslor om en lyckad framtid. Jag snubblar i bland och faller omkull men jag ligger aldrig kvar. I bland är det som att tårarna inte vill sluta rinna. De rinner där inuti. Jag kan inte ens ta en öl med dig och prata om det. Jag har försökt, man säger att jag ska prata med dig fast att du inte är här. Men det blir som att prata med ett ingenting. Jag kan skriva till dig, om saknaden som alltid är som ett hål. Över hålet finns ett lock som går att ta av och lägga tillbaka. Det är ett fint lock som nu legat såpass länge att det börjat växa blommor på det. Och sån mossa som jag tycker är så vacker. Men saknaden finns kvar. Och jag undrar så vem du varit i dag om du hade varit kvar.//

Jag har en särskild plats iordningställd för dig, här i mitt hjärta. Det är möblerat så som du tycker om att det ska vara, så att du kan vara dig själv. Du finns här hos mig i bland, i går var du i mitt kök och tänkte tankar tillsammans med mig. Jag kommer alltid att sakna dig, i luften jag andas men inte delar med dig. Men i tanken finns din hand som du sträcker ut till mig och ger mig styrka att klara sånt som jag vet att du vill att jag gör.
Närhelst du vill är du välkommen till ditt krypin hos mig. Om du bara vill vara tyst eller dela med dig till mig. För här finns ingen skillnad mellan luft och tankar, jag är alltid din vän vare sig du är här eller någonstans jag inte känner till.

Inga kommentarer: