Förlåtack

Jag har återigen en början på en radda fina minnen. Jag började bygga igen, men den här gången kunde inte jag. Jag har sommar i huvudet och varma bilfärder och havet och maten och vinet och samtalen och närheten i kroppar. Men där finns också missförstånden, de olika språken som till slut visade sig inte kunna läras till fullo, eller ens så att det räckte.

Jag lämnar, jag lämnar det här och jag lämnar mina önskedrömmar. För ett tag måste jag bara låta visshet om nuet styra och veta att jag inte vet. Jag är tom och trött och kämpar så hårt med att inte se det här som ännu ett misslyckande från min sida. Jag säger alla förlåt och alla tack.

Alla förlåt och alla tack.