måndag 13 december 2010

Bytt

Glädje och stråk av lycka får ingen beständig plats i mitt liv.
Stråk får väl sällan det. Solig blick i gnister byts mot trötthet
helt överrumplande och jag har återigen varit så yr och matt att
inget varit genomförbart. Känslan av stark kärlek byttes till
hulkande ångest och känsla av misslyckande och stor rädsla och
tveksamhet. Jag kastas fram och tillbaka och så vet jag inte om jag
vill ha det. Eller vänta, så är ju mitt liv..?

Vad är sant och vad är mina monster? Ord som " jag vill inte ge dig
det" klingar mot svidet i magen i samma takt som min flyktinstinkt.
Jag försökte dela, det landade fel. Jag vill inte dela mer, för jag
vill inte vara för mycket, inte göra fel. Det jag är osäker på är
bättre att hålla inne bara. Backar här. Finns risk för en strategi.
Den ligger och lurar.

Det som skulle bli ett mjukt god natt blev hårda ord och tårar har
lämnat salta spår. Jag är tyst nu. Inuti inte. Det som skulle bli
ett mjukt och tidigt god natt då jag kräver sömn för att hålla
ihop det allra minsta blev flera timmar. Inte mjukt. Inte kort. Jag
vill fly från mig. Eller hitta den som vill som jag, som känner lycka
över samma saker som jag. Som ser värden i det jag ser, som vill dela
på samma sätt som jag.

Kanske är det som någon sa, alldeles på tok omöjligt. Nu känns
kliven i fel riktning påtagligt stora och jag har verkligen ingen
aning om hur jag ska förmå mig att sätta ena foten framför den
andra igen. Det känns inte som att djupa andetag räcker någonstans
alls.

Jag är trött. Fruktansvärt trött. Hoppet tilltufsat och
seframemotsakerna kantstötta eller så orimliga att till och med jag
kan se det.

Jag har gjort fel. Igen. Vinglande obalans puttar mig fel och genom
att måla fan på väggen och försöka förklara något som inte
behövdes förklara blir min osäkerhet bränslet för avfyranden.

Kanske kan bara någon lika trasig som jag, med passion som drivkraft
och i övrigt blind möta mig. Som jag tänkte ett tag. Kanske är det
så.

Jag vet inte alls. Men jag nöjer mig inte med att inte veta. Jag vet
bara inte hur jag ska orka ta reda på något alls. Hur ska jag orka
att inte ta till en strategi eller fly?

Hur????

7 kommentarer:

ME sa...

Talk to me!

Åsa sa...

Fly inte... Fan.. Prata med ME, prata igen - räta ut varenda frågetecken... Kärlek har sina motgångar, för alla gör fel.

Och du ... Kram

http://open.spotify.com/track/6rqaf1Rc671EowQjUFtRMY

JCMAS sa...

Jag har klivit ur sängen och pratat lite med ME. Lyssnar på din låt nu.

Men jag är väldigt ledsen.

Och jag flyr. Jag orkar inte annat just nu. Han har ringt, men jag svarar inte. Måste slicka lite sår och hata mig ifred en stund först...

Jag vill inte vara mer besvärlig nu på ett tag.

Tack för att ni finns.

Anonym sa...

Andas, andas och andas. Sedan andas du igen. Stanna i känslan. Den varar inte för evigt. Ha tillit till dej själv och livet. Du fixar det här. Du är värd det bästa, glöm inte det.

Anonym sa...

Tänker på dig. Var rädd om dig. Ta hand om dig. Prata med ME. Andas. Och du, jag lovar och svär... du är inte besvärlig. Aldrig. Inte alls. Det tror jag inte alls på.
Kramar i massor.

JCMAS sa...

Just denna känsla stannar inte för evigt, det vet jag. Men den kommer igen. Om och om igen. Och igen.

Någon älskar alltid mer.

JCMAS sa...

Kramar tillbaka, Colour. Men jo, jag är dessvärre besvärlig. I mitt letande efter att göra rätt snubblar jag omkring helt klumpigt. Min osäkerhet gör mig orättvis.
Inte minst är jag besvärlig för mig själv...