att jag fastnar i hjälplöshet och frustration.
Bevara självrespekten, hur gör man det? Inte nöja mig med smulor,
inte hålla igen med att säga saker som jag egentligen tror på eller
står för. Eller, för all del, saker som jag inte tror på. Jag har
så många gånger valt att hålla tyst, med förhoppningen att jag ska
vinna något på det. Det jag har lagt bort är min självrespekt.
Genom att säga vad jag tror, hur jag ser på det, vad jag känner och
inte tror på finns det en stor risk för att jag bränner alla broar.
Om det är så.... So be it. Jag har då stått upp för mig.
Om jag känner mig lurad men säger att jag inte tror på lögnen, till
den som levererat den, då kan jag ju inte ses som lurad längre. Eller
hur? Oavsett vad det kan tänkas komma för eventuellt svar eller
åsikter. Så har jag sagt vad jag inte tror på.
Mycket bättre än att hålla det instängt och rivandes i mig, tjejen
med offerkoftan på, är att få det ur mig. Öppet, rakt och ärligt.
Med bibehållen självrespekt där inte frågor eller svar är det
viktiga, utan det jag står för. För mig.
Jag tror att jag ska testa.
8 kommentarer:
Ärligt talat så upplever jag inte att du håller igen. Tvärtom skulle jag vilja säga att du är en av de mest uppriktiga människor jag träffat.
Ja, heja!
Om du ser till att bli din egen bästa kompis kan du komma med goda råd till dig själv. Det är alltid lättare att se vad kompisar borde göra.
Anguin. Du har bara träffat den personen. Men tänk efter.. Hur gjorde jag när Exet lämnade mig? Satt tyst och hoppades och väntade. Eller hur? Bråkade jag någonsin mot det som hände mig? Eller ursäktade jag honom..? Det sistnämnda. Med dig, som med alla mina vänner har jag trott att ni kommer att fortsätta tycka om mig även när jag är ärlig. Av någon anledning trodde jag med Exet och även nu att jag skulle vinna mer på att vara tyst, smidig, anpassad... Förstår du hur jag menar? Något händer med mig när jag blir lämnad, oförstående.
Åsa, tack. Och du har så rätt.. Jag försöker tänka så och har goda vänner som hjälper mig :)
En fullkomligt briljant plan skulle jag säga. Go!
Jag hejar på dig i massor.
Och tar till mig i mängder.
Kram fina du!
Jag hoppas verkligen att du testar. Det är det absolut viktigaste av allt, att vi står upp för oss själva. Och ibland, när jag gör det, så dunstar känslan av att vilja ha upprättelse, jag behöver den inte, jag behöver inte orden. Jag vet själv. Och jag ler.
Anbylens, så fungerar jag också mkt när det gäller upprättelse. Men det är inte det det gäller här riktigt.
Det handlar mer just om att jag inte ska anpassa mig och inte nöja mig med smulor och inte låta mig utnyttjas och att jag inte ska vara så rädd för att inte få tillbaka ngt jag redan förlorat.. :(
ja. Bra :)
Skicka en kommentar